Fanskapsdag.

Vilken jävla dag.. Sov till halv två, ocn när jag steg upp hade
jag världens illamående. Nu är klockan snart sex, och jag har
aldrig i mitt liv känt mig såhär trött och hänging. Orkar verkligen
inte gör nånting. Tack och lov har min mormor och morfar kommit
hit, träffar dom väldigt sällan så det är uppmuntrande iaf!

En annan käftsmäll är att Jens jobbar typ hela veckan, och
på Lördag har jag tagit åt mig ett dags/nattlångt arbete,
vilket innebär att jag nästan inte hinner träffa han nånting
innan jag far. Helvittes, säger jag bara.

Nä, varför sitter jag här och beklagar mig?
I'm sorry.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0