Haha sitter och små skrattar åt minnas förra inlägg, känner igen mig i de där att hennes vita får blev svarta får som hela tiden snubblade över staketet. Det har hänt mig flera gånger att jag har legat och fokuserat på kanske ett minne jag minns från förut och så, det slutar ofatast att allt blir helt fel. människornas näsor blir tre meter långa elr att miljön byts helt och hållet och att helt plötsligt blir min mamma en åsna elr nått sånt. Varje gång kommer jag på mig själv när jag ligger i min ensamhet och skrattar. oftast brukar det  vara ett jävligt lejt skratt, typ som att man skrattar när man har fått bedövning i hela munnen. ja så svårt att förklara, men ni kan ju tänka er de själv hur det låter när någon skrattar med bedövning i hela käften. Ja det var allt jag kom på att säga just nu. kanske blir mer bloggande idag :)

Puss // Sandra