VARNING, MYCKET TEXT!



Jag blir nästan ledsen när jag tänker på hur fort utvecklingen går framåt.
Visst, det kan vara bra. Men det finns vissa saker som jag vet jag kommer
sakna, men som dagens enkla tekniker stadigt kommer ta över.

Jag har suttit och bläddrat bland massa bilder nu ett tag. Och det är just orden
"JAG har suttit och BLÄDDRAT bland massa bilder" som jag lägger märke till.
Kan ni förstå att jag faktiskt har tagit i bilderna? Med dagens enkla och snabba
tekniker så säger man oftast något i stil med "Jag har suttit och kollat på bilder
på datorn". Men det är ju klart. Det går ju på ett nafs att knäppa ett kort och
sedan få in bilden i datorn för att titta på. Näe, inga filmrullar som måste skickas
in och efter ett par veckor komma tillbaka med "fysiska" bilder i ett litet kuvert.

Tyckte det var nyss jag satt i vårat köksfönster, med blicken mot brevlådan och
ihopp på att brevbärarens gula bil skulle dyka upp. Förhoppningsvis med ett
sådant litet kuvert som skulle inhålla bilder från mitt sexårskalas.

Och nej, jag säger inte att jag har något emot att sitta och kolla på bilder på
datorn. Tvärtom. Det är enkelt och snabbt, och helt enkelt perfekt för en latmask
som jag- Och många andra.

Men, för några år sen fick jag ett fotoalbum av min mamma. "Jaha?" tänkte jag.
"Tack mamma, men vad har jag liksom för nytta av de?" Det förstår jag nu.
Bara känslan av att hålla i det röda albumet är oslagbar. Känslan att få veta att
det inte är digitalt, det är på riktigt.

Och då börjar tankarna rulla.. Här sitter jag, med ett X antal fotoalbum på
datorn, en digitalkamera liggandes bredvid mig och en plan på att köpa en
digital fotoram, vill ha, vill ha! Jag är 16 år och om 10 år är jag förhoppningsvis
mamma. Med ett barn, som jag vill kunna ge minnen till, i form av bilder.

Ska jag liksom ge hon/han en CD-skiva med en massa bilder som hon/han
i framtiden kan sitta och kolla på? Det låter inte riktigt.. jag vet inte.. men,
som en bortkastad känsla. Näe, jag ska bannemig sitta timmar med antingen
filmrullar eller skriva ut bilder på fotopapper. Visheten ska få bedra latheten,
det lovar jag här och nu. 

       
Stackars männsiska som orkade läsa sig hit ner. Ni får ursäkta min långa,
onödiga inlägg och hur jag tänker och tycker. Måste bara få ut det nån
stanns, och ja, bloggen drabbas.

Näe, nu är det sängen som gäller! Puss och godnatt :)♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0