Det var en tidig morgon, en flicka med okänt namn hade just
kommit in i skolan. Hon hade förväntat sig att var alldeles själv
i skolan, för det brukade hon vara, men just denhär morgonen
satt det två killar i sofforna i foajén.

Flickan tänkte inte så mycket på det, utan började istället gå
upp i trapporna mot sitt skåp. Och just när hon hade kommit
halvvägs upp i trappen, trasslade benen ihop sig, och hon faller
handlöst i trappen. Hon ger ifrån sig ett mumlande "fan" och
kravlar sig upp dom sista trappstegen. Hon lyssnar noga efter
ett par skratt, och jajjamän, det hör hon.

Efter detta går hon till varenda människa hon känner, och uttalar
sig om hur pinsamt detta var. Men dom flesta gånger får hon samma
svar tillbaka "Äh, dom har glömt dedär om nån vecka!" Flickan tänker
efter, och kommer fram till att det svaret, mest troligt är sant. Så, hon
glömmer sin klumpiga händelse för ett tag framöver.

Tre veckor efter, träffar hon en av dessa personer. Och hon tänker inte
ens på att det var just han, hon totalt hade gjort bort sig för. Hon skrattar och
har det kul, precis som alla andra. Till hon hör en röst bredvid sig.

"Öh, du, *****, du faila i trappen för några veckor sen!"

Och där står hon, knallröd i ansikte och med en gapande käft. Rädd för att
säga ett enda ord, för hon vet att hon kommer göra bort sig igen.

"Hehee, ja.. Alltså, fan vad pinsamt det var.. Trodde du hade glömt det där,
ehhehe.."

"Haha, nä, de var fan kul!"

"Hehe, jaha.. heheh"

Flickan börjar på M, och slutar på inna. Och hon är inte perfekt. Hon är
världsmästare på att göra bort sig. Och hon blir alltid knallröd i ansiktet.

Men ingen är perfekt. Det hjälper att tänka så, sådeså.