Blir nästan rädd när jag tänker på hur lat jag är nuförtiden.
Hur jag lever. För några månader sen, såg mitt liv helt annurlunda
ut om man jämnför med hur det ser ut nu.

Jag tog långa promenader, dagligen. Jag åt aldrig några sötsaker
på veckorna, utan sprade allt sånt till helgen. Jag orkade mycket
mer, både när det gäller skolan och andra saker. Jag mådde helt
enkelt mycket bättre.

Men nu, nu rör jag knappt på mig. Sitter vi datorn, och äter gärna
nånting sött och gott. Ändå vill jag så gärna ta på mig joggingskorna
och ge mig ut, men motivationen finns inte där. Och jag har så himla
svårt att hitta den.

Och jag vet, att så fort man ger sig fan på att man ska ta sig ut, då
är det hur lätt som helst, det blir som ett beroende som man måste
göra dagligen.

Och nu känner jag att det har gått för långt. Att det är långt ifrån
så här jag vill leva, jag vill inte vara en soffpotatis.

Så jag gör en deal med er kära bloggläsare. Att under en månads tid,
ska jag så ofta jag kan, bevisa på något sätt att jag vart på en promenix.

Sen hoppas jag att jag är fast. Att jag inte slutar föränn det känns bra.
Here we go!