Gårdagen var ett stort kaos. Alla känslor var blandade.
Rädsla, hat, ilska, lycka, kärlek, glädje, förtvivlan.. Kände
mig helt omskakad i hela skallen.

Om man visste vad man egentligen utsätter sig själv för
när man her sig ut på vägarna. Det behöver inte betyda
att det är just du som gör ett fel, sladdar av vägen eller
liknande. Tänk på alla bilar du har framför dig, som du
möter eller kör om. Man vet aldrig vem som sitter där,
i vilket tillstånd den personen är. Visste ni förresten att
lika många taxibilar som det finns i Sverige, så många
kör alkohol eller drogpåverkade?

Det är riktigt mycket, om man tänker efter.

Det var flera, flera år sen jag skrev på ett "kontrakt" på Don't
Drink and Drives hemsida, att aldrig åka med en rattfull, eller
köra rattfull. Kan uppmana er att också göra det. :)

Är trots allt så underbart glad att allting gick så bra som det gick.
Materiella saker går att ersätta. Och om det finns nån gud, eller
nån där uppe bland molnen som just vid detta tillfälle igår, tittade
ner mot personen jag inte kan leva utan, och såg till att det gick
så pass bra. Så är jag skyldig den varelsen en stor tjänst. De är
då ett som är säkert.