Jag känner mig missförstådd.
Minns ni detta?
Japp, skrivet i morse. Trots detta har jag lyckats klämma
fram 3 inlägg till idag. Dels för att jag inte haft så mycket
tid till att plugga, men också för att jag riktigt tog mig en
funderare idag när jag satt på bussen på väg hem.
Ända sen jag var liten har jag haft jättesvårt för matte.
Jag har aldrig riktigt förstått det, och verkligen fått kämpa
för att förstå i alla fall lite.
I 7:an och 8:an hade jag mest problem, kuggade i stort sett
varenda prov, trots att jag verkligen försökte. Under den tiden
kämpade jag även för att få gå i en mindre grupp, där en lärare
verkligen hade tid att förklara för mig. I 9:an gick äntligen den
önskan i uppfyllelse, och jag fick gå i en grupp med ca 6 personer.
Helt plötsligt började jag förstå mer och mer, och till och med klara
proven med mer än G, och fram för allt, så klarade jag nationella.
Jag kände under hela den tiden att jag verkligen hade min lärare
att tacka för allt. Hon förklarade på ett sätt så att jag förstod, och
gav sig fan på att jag skulle förstå innan hon lämnade mig för att gå
och hjälpa någon annan. Hon tog sig tid, helt enkelt.
Nu är jag fast på samma plast som jag varit i alla andra år, förutom
just guldåret i 9:an. Jag förstår ingenting, även fast jag verkligen
försöker och borrar mig djupt ner i matteboken.
Jag försöker förklara att jag verkligen inte förstår, och att jag tycker
det är svårt. Men det känns som att ingen lyssnar. Att alla tar för
givet att man lär sig på egen hand. Våran nuvarande mattelärare är
hur snäll som helst, på alla sätt och vis. Men hon kan inte förklara. Inte
på ett sätt så att jag förstår.
Allt känns bara så hopplöst. Att allting redan är förutspått. Jag klarade
inte det första provet, varför ska jag då klara det här? Ändå läser jag
bara matte A, som tydligen ska vara relativt lätt. Hur ska det då gå med
matte B, som dom säger är mycket svårare, om jag inte ens klarar av
matte A? Och för att komma in på universitet, måste man ha läst matte B.
Vilket nu känns helt omöjligt..
Känns som att alla minna drömmar om framtiden bara faller samman.
Att ingen hör mitt skrik på hjälp. Att ingen förstår. Jag menar verkligen
förstår att jag inte fattar dom där talen och uträkningarna. Och att jag
behöver mer hjälp än en snabb förklaring.
Så, nu sitter jag här. Klockan närmar sig halv 10, och jag har inte pluggat
nå inför provet. Det känns så hopplöst. Som att jag skiter i allt. Kanske är
det sanningen..
jag tycker du ska ta och prata med git och fråga henne vem man ska prata med. för om du inte förstår är det ingen ide du sitter där. det finns säkert något dom kan göra. och git brukar förstå och hjälpa :)
och det var jag som skrev det där :)
hoppas det går bra på provet trots allt. du kanske borde be om nå extra hjälp inom matte?
ska verkligen hålla tummarna för dig!
jo tack med mig är det bra. massa plugg och prov som väntar för mig med idag. så lycka till oss båda :D
Jag förstår precis hur det känns!
Själv hade jag samma problem med Fysik B (som till största delen är matematik), det var rena grekiskan för mig och jag var inte ensam. En stor del av klassen hade problem och kursen pågick i 1,5 år så man blev mer och mer nedbruten ju längre tid det gick. Till slut gav man upp totalt och pluggade knappt inför proven eftersom det inte gick att förstå ett skit på egen hand. Jag var helt inställd på IG och på en sån stor kurs (150p) skulle det dra ner snittbetyget rejält.
Vi klagade och klagade i princip HELA trean utan att få någon hjälp och ingen orkade bry sig om hur vi skulle lösa det. När vi till slut var helt förstörda över situationen och började grina när vi diskuterade med läraren så såg rektorn allting och DÅ blev det äntligen någon förändring eftersom han tyckte att så här ska det inte gå till.
(Ursäkta mitt babbel) men det vi gjorde för att lösa allting var iallafall att få prov med bara G-uppgifter. På proven vi fick innan fanns det alltid någon G-uppgift och resten var VG & MVG-uppgifter och eftersom vi hade problem med fysiken och inte förstod dom svårare uppgifterna utan endast klarade G-uppgifterna så klarade vi inte ett enda prov heller eftersom de få G-uppgifterna som fanns inte räckte till för att komma upp i poängen som var satt för godkänt (vilket är fel av läraren, vill man ha G på kursen ska det räcka med att göra G-uppgifter också).
När vi sedan fick prov med bara G-uppgifter gick allting SÅ mycket bättre! Vi fick även extra stöd av en annan lärare som hjälpte oss med uppgifter vi hade lite problem med.
Hela kursen gick för fort framåt och hänger man inte med på grunderna så är det nästan omöjligt att klara resten också.
Vi fick nästan skämma ut oss för att få hjälp, men det var det absolut värt.
Hoppas allting löser sig!
/Linda
