När ben krossas.

Jag har nämt tidigare att otur, är nånting
som förföljer mig mer än ofta. Som i helgen
tillexempel, båda gångerna jag tog med
mig kameran för att fota på älgjakten,
började regnet ösa ner. Så näe, jag har inte
många bilder att bjuda på.

Idag blev det att stanna hemma. Vaknade
med världens huvudvärk och ni vet en
sånhär febrig, äcklig känsla.
Så jag tar tillfället i akt till att plugga, plugga
och åter plugga. Har ett prov och en fotoinläming
imorgon, som jag bara måste komma till, sjuk eller inte.


Dator, mattebok, mobil, kamera.. Allt på samma gång.

Blir så sjukt sällskapssjuk när jag är hemma själv
och har bara tråkigheter att göra, så jag gick
ut för att se vars Zigge var. Hittade han så gott
som på en gång, på altanen. Men han hade redan
fullt upp med att ha roligt, så han verkade inte
alls var intresserad av att roa mig. En liten söt
mus, hade han tagit, som han var fullt upptagen
med att plåga till döds.

Och efter ett tag hörde jag det mest vedervärdiga
ljudet som finns. När ben krossas. När Zigge nöjt
sätter tänderna mot musens huvud och tuggar
till. Hatar verkligen ljudet.. Hatar, alltså.


Nöjd katt. Och död mus.

Näe, nu ska jag ta tag i allt jag måste göra! Ska passa på
att säga att både jag och Sandra kommer ha fullt upp
i veckan, så bloggningen kommer nog vara ganska låg.

Men, som man säger, den som väntar på nå gott,
väntar aldrig för länge. ;)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0