Fick en förfrågan i bloggsvar om att berätta hur jag och Jens blev tillsammans.
Som jag sa, så är det en ganska lång historia, men jag ska försöka göra den
relativt kort. ;)

Allting började med att Emma ringde mig, och berättade att hon dagen innan hade umgåtts
med några från klövern, rent av en slump. Hon sa också att dessa personer hade frågat henne
om hon ville följa till Älvsbyn och äta pizza. Emma hade tackat ja, men ville att jag skulle följa.
Jag vägrade om och om igen, men tillslut lyckades hon övertala mig och jag följde.

Efter pizzan, blev det dessutom att följa med till Klövern. Dom hade hittat på att vi skulle
till Klövern byastuga och leka tidningsleken, för skojj skull. Jag kände mig fortfarande en
aning osäker, eftersom jag absolut inte kända alla dessa människor. Men dom var jättetrevliga
och efter en stund blev allting mer avslappnat. När vi hade lekt ett tag, kom det även en till kille dit.
Han hade trasiga byxor, han var två meter lång, han verkade tycka vi som lekte var jättetöntiga,
och han visade inte heller något som helst intresse för att ens lära känna mig och Emma, vilket
dom andra hade gjort. Men på något sätt, så var det något speciellt med honom. Han såg samtidigt
så snäll och oskyldig ut, och jag föll pladask för hans ögon.

Kvällen fortsatte, vi hade jätteroligt. Jag for till Emma för att sova där, loggar in på facebook
då jag får se att jag har fått ett meddelande. Från en viss Jens Jonsson, dendär killen som
var två meter lång och som bara verkade se mig som luft. HAN. I meddelandet stod det någonting
i stil med "Var det du som var i Klövern? Tyckte du var så söt!". Kan säga er att jag bubblade
av lycka. Jag kände redan då att det var något speciellt.

Några dagar senare kommer han och Adam (Som var en av dessa personer jag följde med
på pizzerian, som fick upp ögonen för Emma. Så ja, vi båda hade varsin klöverflört samtidigt. ;) )
till byagården i Påle, som vi utan någon direkt förvarning hade bestämt träff på, sent på kvällen.
Dom kom dit, det pirrade i hela mig under den tiden. Och sen, när dom skulle fara, kysstes jag
och Jens för första gången. Påvägen hem till Emma, svävade jag på moln, jag kunde knappt få
fram ett ord, jag kände mig bara så otroligt lycklig.

Efter den kvällen, träffades vi i stort sett varje dag. Och nu står vi här, lite mer än ett år senare,
jag är världens lyckligaste. För jag har hittat nån som älskar mig som jag är, som jag kan prata
om allt för, och som alltid ställer upp för mig. Tack för allt, älskling. ♥



Och ja, kärleken gick bra för Emma också. ;)