vilket jag inte är nu heller, men de lär väl komma.

Gruvar mig nå så jäkulskt inför tandläkarbesöket. Eller tandregleringen, som

det så fint heter. Är lika pinsamt varje gång man ska säga i entrén att man ska

dit.

Sen dom där messen man får dagen innan ett besök. "Hej Minna Dahl, vi

vill bara påminna dig om ditt besök hos oss den blablablabla. Svara ej."

SVARA EJ. Nej, men alltså.. På min fritid sitter jag och messar med tandregleringen

i Luleå. Vad tror dom egentligen?! "Hej! Tack så mycket, ser fram emot att få besöka

er! :)". Eller, som jag säkerligen hade skrivit, "Hej, jag ser INTE fram emot besöket hos er,

Nä. Nu ska jag inte vara sån. Dom är jättesnälla och dom gör mina tänder raka och fina.

(Förhoppningsvis!!) (om dom inte skulle bli raka och fina, skulle jag bli jättearg) (jag menar

jätte, jättearg) (kanske till och med så arg att jag hade krävit någon form av livsersättning)

(Hej, dessa år av hvt har gjort så jag inte kunnat le, inte kunnat skratta, inte äta morötter

normalt och inte äta sega godisar. Jag kräver nu en ersättning för detta lidande. Hejdå.)