Som ni ser så har Sandra berättat en sak i det senaste inlägget hon skrev.
När jag fick veta detdär, visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen.

Har tyckt det var nog jobbigt att hon flyttat till Luleå. Hon har som alltid funnits
där, bara en kort cykeltur bort. Men, jag kunde leva med det, med vetenskapen
om att vi iallafall skulle ses varje dag i skolan.

Men när hon skrev att hon skulle börja på skolan i Luleå, då var det som att världen
stannade upp för ett tag. Hon som alltid tröstat mig med "men jag kommer ju fortfarande
gå kvar i Älvsbyn". Vem ska jag nu vänta på varje morgon? Vem ska jag nu fråga när
jag inte förstår? Vem ska jag nu bolla mina ideér med? Jag har aldrig träffat nån som är
så lik mig som Sandra, vi tycker samma om det mesta och kommer alltid fram till något
bra tillsammans. Ingen är som du.

Dock så förstår jag Sandra till tusen att hon inte vill sätta sig på en buss varje morgon
och eftermiddag. Det hade nog inte heller jag velat.

Så det är bara att acceptera. Jag och Sandra kommer inte gå ut 3:e året på gymnasiet
tillsammans. Men vi kommer alltid vara bästa kompisar, och ingenting i hela världen
ska någonsin få skilja oss åt. Även om du flyttar till andra sidan jordklotet så är det du
och jag. Jag älskar dig, gumman. ♥