Vårat hus är byggt 1920 någon gång. Ingenting är speciellt modernt, om man
säger så.

När vi flyttade in var vi bombis på att det fanns både kyl och frys. Men icket.
Istället var det en kyl upptill, och en kalldel nertill. Och jag vill inte byta ut
mitt kylskåp mot nånting annat. Det är rosa och unikt.



Samma sak med min spis. Sådär gammal med ett plåtskåp på sidan och
ett jäsdel. Praktiskt och bra. Men när jag skulle laga min första måltid där
hemma, hemmagjorde köttbullar, spagetti och sås. Insåg jag att spisen
har börjat ge upp. Då jag fick stå och tillaga allting på en platta.

Så nu är jag i desperat behov av både frys och spis. Inte kan jag baka,
för ugnen blir aldrig varm och jag har ingenstanns att frysa in det. Jens
har till och med börjat tro att jag har tappat intresset för detdär med
bakning och matlagning. Men i själva verket kliar det ända ut i fingertopparna.

Men idag, när jag kommer hem, ska jag baka och laga mat, även om jag måste
tillverka mig en kokgrop.

Och numera är det ju inte bara tre munnar att mätta. (Minna, Jens, Enya) Utan
våra undervattensdjur måste också överleva. Och inte ska det vara enkelt inte,
då vissa av dom inte äter sådan där fiskmat på burk. Utan frysta mygglarver,
låter larvigt gott, eller hur?

Så för att dom munnarna, måste jag kuta över till mamma och pappa, in i frysen,
knäcka av en lagomt stor bit med mygglarver. Och lagomt när jag är framme vid
huset, har dom smält upp och min hand fylls av en såndan underbar (läs: oerhört
äcklig) mygglarverlukt. Mmmmm.



Här är en av dom, en ful jävel tycker jag. Men för att iaf försöka göra den lite sötare
har jag döpt den till Greta. Gretafeta, brukar jag också kalla henne. Denna fisk är
riktigt jävlig. Ibland ser jag dens fiskögon blåstirra mig i nacken så jag får rysningar
i hela kroppen. Igår blev jag less på att den stirrade på mig och jag retade den med
en tång, du blev den arg och började bita tången.

Samma fisk, dock inte Greta. Har dessutom bitit Jens i fingret, så hårt att han var tvungen
att slå handen mot benet för att den skulle släppa taget. Dock missade jag detta tillfälle,
hade nog dött en aning, tror jag.