The best feeling in the world.

Igår for jag och Emma och såg Titanic. Jag log hela vägen påväg dit, då jag
tänkte på att jag snart skulle få se min älskade film på den stora bioduken. Att
den var i 3D spelade absolut ingen roll, det var inte därför jag for dit. Utan för
filmen. Världens bästa film.

Och under hela filmen log jag, jag kunde bara inte sluta le. Den var lika bra som
den alltid varit, och alltid kommer vara. Och det var en oslagbar upplevelse att
se den på bio, tro det eller ej. När eftertexterna kom satt vi länge kvar, medans
alla andra tog sitt pick och pack och började gå. Och redan då önskade jag att
dom kunde börja om filmen från början, så jag kunde se den igen.

Fick även sätta mina replikkunskaper på prov. Och dom sitter fortfarande! Lite
ringrostig dock. Men är de så konstigt med tanke på att jag inte sett filmen på
över ett år?

Jag ler när jag skriver dethär inlägget. Att man kan bli så lycklig av att se en
film förstår väl inte en enda människa. Men det är så det är.

Världens bästa, älskade film, du följer mig till graven och jag sviker dig aldrig
med att säga att någon annan film är bättre.


(Det går inte ladda upp nå bilder)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0