Tror jag följt i stort sett varenda dokumentär och direktsändningar idag. Trots att jag

inte kände någon drabbad, så har jag ändå känt denna sorgliga stämmning hela dagen.

 

Att leva med vetskapen att EN ENDA man, kan orsaka så mycket smärta. Att man kan

ta hatet så långt, att man dödar så pass många människor. Det är obegripligt. Skrämmande.

Skrämmande att Breivik inte är den första och säkerligen inte heller den sista.

 

Förra året den 22 Juli var jag på trästocks, hade kul och var helt ovetandes om allt. Det var

först när vi kom hem, 2 dagar därefter som jag fick veta om denna tragedi. Det fick mig att

tänka att det lika gärna hade kunnat vara en man där i Skellefteå, som gått där bland tälten

och skjutit oss oskyldiga och hjälplösa ungdomar.

 

Jag tänker bara på alla drabbade, familj och vänner. Dom som tappade någon som dom älskade.

Den som åkte bort för att göra någonting kul, men som inte kom hem igen.