Nu känner jag mig sådär ledsen igen..

..Sådär värdelös. Sådär otillräcklig och misslyckad. "Dagen efter min födelsedag ska
jag stå där med kortet i handen." Och nu står jag här, en massa månader efter och
kämpar fortfarande.

Man ser uppdatering efter uppdatering på facebook. Och jag kan inte låta bli att bli
lite svatsjuk. Hade de inte varit för all skit hade jag klarat det för länge sen, det vet
jag. Men när skittankarna hela tiden tar över huvudet är det inte lätt att fokusera
på något annat. Jävlahelvete.

Jag hade bara velat flytta hit Sandra, flyga hem Lina och ha dom här hos mig.
Dom som alltid förstår och stöttar bättre än någon annan. Saknar er jämtjämtjämt.

Helvetehelvetehelvetehelvete. Dra åt helvete med allt.

Jag lovar dig att du kommer att klara körkortet. Men jag vet hur förjävligt det är då man inte gör det. Du är bra och du kan klara det. Och du kommer att klara det. Jag finns om du vill prata eller nå. Det är bara att du hör av dig :). Sedan ställer jag mer än gärna upp och förhör dig om du vill? :) Bara hör av dig om du vill ha hjälp. Kraaam!!

ahhww, jag kommer hem snaart..! Saknar dig sa himla mycket ocksa. det ar typ nuu jag behover DIG som mest ocksa, just nu nar jag kanner precis som din rubrik beskriver att du kanner.. det kanns bokstavligt talat som att mitt hjarta plotsligt forvandlats till sten.. fast det har kanslorna kvar, vilket inte ar till mycket hjalp.

..vad hande dar liksom? med overlyckliga jag som lever min drom? .. hur som helst, min poang var att jag saknar dig. Och det kommer bli battre for det kommer ga over for oss bada, det ar bara forjavligt under tiden, vad det an beror pa.. (aven fast min anledning ar 300 miljoner ganger mer patetisk an din, som inte ar det alls).

saaa... ohm,, jag veeet inte riktigt vad jag vill saga, forutom: <3