Lilla jävla djävul, om jag kunde jag skulle jag köra över dig med i gaffeltruck i hundra år.

Ni vet vad jag brukar säga, att det är "en jävel däruppe som vill göra livet surt för mig".
Vilken lögn. Så mycket jävla otur som jag har nu kan inte någon däruppe orsaka, det måste
komma från den grymmaste djävulen i det mest underjordiska helvetet.

Min dag:

1.
Väljer ut kläder, känner mig rätt nöjd för en gång skull. Tittar på klockan och inser att jag
jag ligger lite efter i tidsplaneringen.. Sätter mig i bilen, råkar fastna på nå jävla vänster
så att jag river upp ett stort hål mellan benen på byxorna. In och byta om, fort som fan!

2. Har ett par lektioner, kommer hem, möts av mamma som har ett paket som ser ut såhär:



Blev apglad då jag insåg att det var min balklänning! Känner att jag fylls av lycka då den var i en underbar
färg och dessutom passade och var huuur fin som helst!

De jag aldrig gjorde var att rikta blicken nedåt.

"Men va i.. Minna, den är ju för kort!"
Äsch, tänkte jag. Någon centimeter, spela roll.

Men det var inte någon centimeter. Det var T J U G O F E M. 25 centimeter för kort, den gick bara till
vaderna!

I panik ringer mamma till företaget, som då säger att dom ska höra av sig imorgon om dom kan göra
någonting åt saken. Men vad ska dom göra, på en och halv vecka!?

"I värsta fall får vi göra det till en kortklänning.." säger mamma tillslut.

KORTKLÄNNING!? Vääänta nu lite, det var ju JAG som stod där i provhytten, svor över studentklänningen
och att jag var tvungen att visa mina förkrymta stockar till ben. Ska JAG då gå på en röd matta, med
mina dvärgvedben och tro att jag är nå!? Folk har liksom ögon, och kameror!

För en sak är säker: Dom som har kortklänningar, det är dom som vill framhäva sina långa, fina, smala,
modellben. Det är liksom själva grejjen. 

Så här är jag nu. Utan klänning. Utan hopp. Skickade iväg mamma på tåget för en timme sen, som går
till stockholm, sen vidare till Tallin. Där hon skulle försöka hitta någon klänning.. Men med min tur lär
hon väl komma hem med någon rysk folkdräkt (Estland och Ryssland är typ same shit) som hon vill
jag ska bära.

Värt att nämna är även att jag i all sorg fick för mig att tröstäta min mango jag köpte igår. Trots den
underliga färgen tog jag en stor tugga och insåg i samma sekund att jag åt på någonting som smakade
bajs och alkohol på samma gång..

Men jag lever väl på hoppet i ungefär en vecka till. Sen är det KÖRT.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0