nutid.
Nu är i stort sett allting packat, förutom mina kläder som hänger
på tork. Trots att jag vet att vi bara ska vara borta 3 dagar, så
kan jag verkligen inte låta bli att ta med en massa kläder. Så
nu gillar jag starkt att jag sitter i fula mjukiskläder, som jag
hittade längst ner i garderoben. Det finns en anledning till att
dom ligger just längst ner, tro mig.
Hur som helst, så sitter jag och väntar på att älski ska komma
hem, så vi kan fara ut och äta. Sen har vi lovat varandra att
det inte bli nå mer skräpmat, jag ska göra allt för att hålla mitt
löfte!
Nåväl.. nu fick ni lite uppdatering om mitt intressanta nuläge.
Bloggar nog mer sen. Och appropå de, ska jag ta med mig
datorn till stockholm eller inte? Jaja.. det tål att tänkas på.
Ni får en bild på en orrhöna, för att det var den enda vettiga bilden jag kunde
hitta bland Jens bilder. Dom andra var på sånnadär tjejer som it vet vad kläder
är och som dagens killar har som bakgrund. Heheh.. ;)
06:57
Men näe, idag är det sista dagen för den här skolveckan. För
imorgon bär det somsagt av till nollåttornas stad, stockholm!
Kul, kul, kul!
Har matteprov idag också, ekvationer. Förbannat svårt. Fattar
inte mycket. Men ska fan klara det!
Nejni, nu ska jag sätta upp håret i en slarvig toffs och osminka
mig. Slossahossa, i know. But I like it, sometimes.
Vi hörs hörni!
ÄNTLIGEN!
Ni glömde väll inte att se Dansbandsbrudar ikväll. Var ju
från underbara,vackra,mysiga Allsåklubben idag. Får ju
rysningar, vill ju bara att det ska bli Midsommar, det där
är midsommar för mig.
från 02.04 är det min fina morfar som reser
midsommarstången.
// Sandra
Tro aldrig att "amerikanare" inte fattar vad du säger.
jag ändå klämma fram ett litet inlägg. Ett sånt hära typsikt
Minnainlägg. Ni vet, som antingen innehåller problem, åsikter
eller sånt jag helt och och hållet har misslyckats med. Det är
sååå typiskt mig.
Satt och kollade igenom min bdb, och läste då om ett minne jag
hade, om att jag hade gjort bort mig totalt i Thailand. Jag hade
nästan glömt bort detta.. ja, vad ska man säga?.. enormt pinsamma
ögonplick, passar nog bra.
Vi var på båten påväg ifrån Phiphi öarna. Jag och Lisa satt och slamsade,
medans två killar mittemot skrattade åt våra skojjerier.
Jag tänkte direkt att dessa killar, är klockrena amerikanare. Sånna här
med stora plånböcker, som är ute och reser runt i världen. Så, tänkte
jag. Att det dessutom stod "Manhattan" och "Florida" på deras tröjor,
förtydligade ju bara saken ännu mer.
Efter ett tag lyder min och Lisas konversation såhär:
Lisa: Minna, är dom där bögar?
Jag: Jag vet inte, men jag tror då de.
Självklart hade ingen utav oss den minsta lilla tanken på att
dämpa våran samtalston.
När vi sen gick av båten. Stannade dessa killar framför oss och
sa nöjt:
"Ja, vi är "bögar".
PÅ SVENSKA! DOM VAR SÅ SVENSK SOM MAN KAN BLI!
Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det var så otroligt,
otroligt pinsamt. Ville bara försvinna. Bort.Bort.BORT!
Men nu i efterhand, är det förbannat kul att tänka på! ;)
Dagens bild!
// Sandra
Måndag.
Slutade kring 11 idag så då for jag och Minna hem till henne och fotade bilder till en reklambild vi ska göra. vi lät fantasin flöda och det blev faktiskt riktigt bra. Sen när jag kom hem så blev jag glatt överaskad av att hela huset var julpyntat och julmusik som spelades. Helt perfekt dag. Sen senare ska jag ta och börja packa, för på Onsdag drar MP2 till stockholm, kommer bli super kul.
// Sandra
Helgen
Har nyss kommit hem till Älvsbyn igen. Har varit i Luleå nästan hela helgen. Var på dop i lördags, sen direkt efter det så stack vi till Luleå för att vara hos kusinvitamin. sen idag har det varit julbord på Ormberget. Så nu ska jag krypa ner i min sköna säng och sova. men först tänkte jag bjuda på några bilder.
Olivers dop
Kusin Jonte och syster Caroline
Jag och kusin Jennifer
Anton och Oliver.
Mobilkvalla
Jag, Carro och josefin på ormberget. 
Julmaten
// Sandra
Första advent
Det är helt enkelt ett måste att ta sig en fika på just skyltsöndag.
Att titta ut på alla julglada människor och förväntansfulla barn,
medans man dricker julmust och mumsar i sig en chokladboll,
är helt enkelt en oslagbar känsla för mig.
Nu känns det att julen är nära. Dagarna kommer bara rinna
förbi, och hippsvipps är man tillbaka på ruta ett, i Januari,
då man har ett helt nytt år framför sig. Nya möjligheter,
roligheter, tråkigheter, allt.
Nejni, nu ska jag göra mig klar för sängen, och sen bara
ligga och längta efter stockholm, min födelsedag, julafton,
och nyårsafton! Blir nästan rädd av tanken, vad ska jag
göra när jag längtat klart? När allt detta är förbi? Jaja,
den dagen, den sorgen. För nu är jag på ovanligt bra
humör och ska leva i nuet, sounds good, huh? :)
Kreativiteten flödar! Eller så inte..
Natti!
Ett till sånthär inlägg.
Skyltsöndag. Då är julen nära. Riktigt nära. Och inte bara julen, utan min
födelsedag också. December är riktigt great ändå! :)
Idag sov jag länge. Vilket kändes riktigt välbehövligt! Har pinsamt nog
lyckats somnat på två lektioner i veckan. Båda gångerna lyckades lärarna
se det, och givetvis påpeka det. Dom trodde helt enkelt att jag tyckte
deras lektioner var för tråkiga och att jag inte orkade vara delaktig.
(Delvis sant, men it somnar jag med flit för det (!!) ) Så jag fick noga
förklara för dom att jag var jäkligt trött. Deras ansiktsutryck visade
dock inte riktigt något medlidande. Men shit the same.
Sen så har vi flängt och farit runt i bläiga, stora Luleå, och inte så
mycket mer. Så nu ska Jens laga mat åt lilla mig, sen blir det
mys i soffan! :)
Skolans mackor. Ser helt ok ut. Men skenet bedrar! Salladen är hård och torr. Skinkan
är helt ok. Osten är också hård och torr. Och brödet, ja, det finns det inte så mycket
att säga om. Det är blä, usch och huvva. Jag och Sandra älskade dom förut (??!!) och
nu hatar vi dom.
Julstämning
Nu har min julkänsla äntligen kommit, var rädd där ett tag att jag inte skulle få nån julstämning i år.
När vi pratade om julen så tänkte jag "nä jag skiter i julen, vill hellre åka utomlands, jag vill inte ha någonting i julklapp" men nu har den kommit, har gjort en pepparkaksdeg. Så imorgon ska jag och Carro göra pepparkakshus. Jag har lyssnat på jullåtar sen när jag kom hem och allt är nu som det ska vara.. så himla skönt. Skänner mig så ovanligt positiv. Inte den deppiga och negativa sandra som jag var förut..jag känner att jag är på väg åt ett bättre håll..
Hittade en Låt som jag tycker stämmer rätt bra in på mig.. och självklart är det en Dansbandslåt.. jag älskar dansband. den finns där för en när man är deppig, den får en att må bra.
" en fångel sjunger en vacker sång, ger inspiraton, nu är jag på gång,
känner att något stort ska hända, idag stod det klart att vindarna ska vända.
Jag glömmer igår och ser framåt igen...Jag börjar om på nytt, alla månar flytt och jag ser ljuset igen..."
// Sandra
Baka, baka, liten kaka.
Prövade baka nånting alldeles nytt igår. Satt och googlade hejvilt tills
jag kom fram till ett recept som jag tyckte så riktigt kul ut, en
långpannekaka vid namn bountykaka. Och jag måste säga att den var
riktigt smarrig, speciellt för dom som är riktiga gottegrisar! :)
( lånad bild)
Lite clothes.
Justja, var och shoppade litegrann igår med mamsi.
Hittade det på bilden, cardigan och linne från Gina och vantar
från Lindex. Dessutom hittade jag ett par skor och en jacka.
Välbehövligt och bra! :)
The life of Minna Dahl
Skjutit med dubbla hagelskott, vilket jag inte visste om. Bommat
på järpar. Sett en korps onda sida. Snott en korps byte. Varit i
Bälinge ( Som förövrigt inte ligger i Skåne, utan uti Luleå ).
Följt med Jens och kollat på en bil. Följt med Jens när han har
köpt bil. Ätit pizza.
Typ de..
I övrigt så sitter vi just nu och kollar på när en tomtenisse
målar ett shcackbräde med dendär smarta färgen, som alla
känner till. Dessutom längtar vi till julen OCH till stockholm!
Pens nya brumbrum. Merca är det enda rätta!
.
Sällskapsresan - Snowroller.
" Man får inte vara dum, då kan man bli som Hedlund"
" Du glömde sparken Hedlund"
Jag är kär!
Jag har sagt det flera gånger och nu kommer det igen..
Den här hunden är och kommer alltid att vara min favorit hundras.
Någon gång i framtiden ska jag banne mig säkert köpa en.
Jag gjorde ett test på internet, vilken hund som passar mig.
Gissa vilken hundras som kom på första plats?
Ja men så klart blev det ju fransk bulldog.
Såhär stod det.
Den franska bulldogen har smeknamn som ”Frog dog” ”clown”.
När man först lär känna rasen så kommer man märka dess tvåsidiga personlighet.
Från att uppträda som en aktiv, humoristisk hund som är med på det som är skoj,
kan den rasa runt i huset som en liten ”mini– tornado”.
Rasen skall vara sällskaplig, glad, lekfull, sportig och vaken.
Den är speciellt tillgiven mot sina ägare och mot barn.
Liknar det inte lite grann mig, som jag är som person osv?
// Sandra
INGEN är perfekt.
Det var en tidig morgon, en flicka med okänt namn hade just
kommit in i skolan. Hon hade förväntat sig att var alldeles själv
i skolan, för det brukade hon vara, men just denhär morgonen
satt det två killar i sofforna i foajén.
Flickan tänkte inte så mycket på det, utan började istället gå
upp i trapporna mot sitt skåp. Och just när hon hade kommit
halvvägs upp i trappen, trasslade benen ihop sig, och hon faller
handlöst i trappen. Hon ger ifrån sig ett mumlande "fan" och
kravlar sig upp dom sista trappstegen. Hon lyssnar noga efter
ett par skratt, och jajjamän, det hör hon.
Efter detta går hon till varenda människa hon känner, och uttalar
sig om hur pinsamt detta var. Men dom flesta gånger får hon samma
svar tillbaka "Äh, dom har glömt dedär om nån vecka!" Flickan tänker
efter, och kommer fram till att det svaret, mest troligt är sant. Så, hon
glömmer sin klumpiga händelse för ett tag framöver.
Tre veckor efter, träffar hon en av dessa personer. Och hon tänker inte
ens på att det var just han, hon totalt hade gjort bort sig för. Hon skrattar och
har det kul, precis som alla andra. Till hon hör en röst bredvid sig.
"Öh, du, *****, du faila i trappen för några veckor sen!"
Och där står hon, knallröd i ansikte och med en gapande käft. Rädd för att
säga ett enda ord, för hon vet att hon kommer göra bort sig igen.
"Hehee, ja.. Alltså, fan vad pinsamt det var.. Trodde du hade glömt det där,
ehhehe.."
"Haha, nä, de var fan kul!"
"Hehe, jaha.. heheh"
Flickan börjar på M, och slutar på inna. Och hon är inte perfekt. Hon är
världsmästare på att göra bort sig. Och hon blir alltid knallröd i ansiktet.
Men ingen är perfekt. Det hjälper att tänka så, sådeså.
Helg!
Ibland känner jag inte alls för att blogga, så har det varit nu i några dar, Har också haft fullt upp i veckan, filminspelning, dans o en massa mer. Orkar inte berätta mer ingående. Länkar istället min lillasysters blogg, så får ni lite kul o läsa om ni känner för det!
Bjuder på den, lyckades fånga Saga när hon jäspar.
// Sandra
Kärt barn har många namn.
Emma kaka, silvia kaka, gula rutor. Kärt barn har många namn,
men oavsett vad den heter, så är den superduper god och jättelätt
att baka!
i did it, I DIT IT!
JAG ringde och anmälda mig till den där matlagningkursen, och
en till sak, jag anmälde Sandra också!
Känns som en klump har lossnat från hjärtat. Och jag överdriver
inte. Jag är enormt, jätteblyg och avskyr att ringa till okända
människor. Men jag klarade det, woho! ;)
Så om några veckor står jag och Sandra ( och förhoppningvis
Emma också ) i köket bland thailändska lukter. Haha, can't wait!
Idag.
Idag smäller det. Hoppas allting löser sig nu,
att allting kommer gå som ett rinnande vatten.
Hoppas, hoppas, hoppas.
Det är frågan..
har väntat otåligt ihopp på att jag ska börja bilda ord, men det har inte
gått. Har börjat med "idag har" men näe, det var inte intressant, så jag
suddade. Började på en annan mening, men näe, det var inte heller bra.
Så åter igen, suddade jag.
Nu gör jag ett nytt försök, även fast jag vet att detta inlägg kommer bli
lika tråkigt som om jag hade skrivit vad jag har gjort om dagarna. Men
som jag sa, jag gör ett försök.
Har så mycket kreativitet i kroppen som bara vill komma ut. Jag vill fota,
baka, måla och laga mat. Men det är nånting som hindrar mig, vad vet jag
inte riktigt. Men nånting är det. Kanske är det denna tidspress som man
ständigt känner? Att det är nästan förbjudet att göra nånting man tycker
om, bara för att man vet innerst inne att man har nånting släpandes efter en.
Det blir en sån jobbig tyngd på vardagen, på något sätt.
Igår tittade jag för en gång skull på anslagstavlan på Ica. Och såg då till min
glädje, nånting som jag så länge velat göra. "Vill du lära dig laga thailändsk mat?"
stod det. En matlagningskurs för världensgodaste, bästigaste, underbaraste mat!
Jag skrev snabbt upp nummret och bestämde mig för att det där nummret ska jag
bannemig ringa när jag kommer hem.
Påväg hem kom en tankeställare. "Nää, it kan jag anmäla mig. Jag har nog
egentligen inte tid.." Och då är jag där igen. Denna förbannade tidspress om
vad man ska göra, vad man ska hinna och vad som måste göras, innan man
får ägna sig åt roligheter. Vill inte att sånt ska hindra mig. Vill inte, vill inte..
Ska trots allt ta mig en funderare. Jag vill så gärna. Samtidigt som jag tänker
på det där fina ordet som äldre människor jämt säger, "man måste prioritera."
Jo, tack, jag vet. Men, känns som att jag vill göra annat än att sitta hemma
på dagarna. Har ju ingen innebandy nu, som annars tog upp ett flertal timmar
i veckan för mig, och då hade jag tid. Eller så tog jag mig helt enkelt tid. Det
spelar ingen roll vilket. Huvudsaken är att det funkade, att jag klarade av
allting, trots en massa måsten.
Men om jag känner mig själv rätt. Så vet jag, att i sista sekunden kommer jag
fega ur. När jag står där med telefonen i handen, så kommer jag bara lägga
den åt sida och helt enkelt strunta i det. Varför, varför, Minna? Hur jävla svårt
ska det vara att ta sig i kragen? För en gång skull?
Nä, när jag kommer hem ska jag bestämma mig. Sen kanske jag ringer,
förhoppningsvis..
Två bilder från Idol.
Jay.
Olle (?)
GRYMT, sa grisen!
Decembermånaden kommer bli grym.
Först och främst ser jag fram emot
dom tre blåa dagarna, 1:a, 2:a och
3:e. Då bär det av till stockholm med
klassen! Woho!
Duktig flicka!
Idag har jag varit duktig, varit på gym med Tobiis + plus en powerwalk med mamma och sen en 20min solning.. och inte nog med det så har jag varit ute och övningskört också, körde genom hela byn..känner mig stålt, jag börjar vara duktig på att köra bil. Så nu ska jag med gott samvete lägga mig framför tvn och äta kvällsmat.
Imorgon har vi inspelning på schemat. Vi ska spela in en olycka. Polis, brandbil och ambulans har ställt upp så filmen vi gör kommer bli riktigt verklig..sen ska vi även filma i kyrkan, en begravning med en riktig kista och blommor...tror verkligen den här filmer kommer bli jätte bra.
// Sandra
Insperation
ut och fota! Dock så känner jag mig så tomhänt, eller vad jag ska
säga. Var det bästa ordet jag kunde komma på. Vill ha nya objektiv,
stativ, filter, massor! Men snart kommer det en jul, så då hoppas jag
att tomten förser mig med lite nya kameragrejjor. :)
Satt och läste gamla inlägg på min favoritblogg fattybom och såg då
att hon hade bloggat om fotoböcker. Och DÅ, kom jag på att jag har
en fotobok liggandes nånstanns. Och jajjamän, jag hade noga lagt
den i min byrålåda. Så jag ska ta mig tid att läsa sen! Dessutom
hittade jag nånting ännu bättre, som jag totalt hade glömt bort. Ett
minneskort! Med 8 GB, som jag minns att jag köpt, men konstigt nog
aldrig tänkt på. Knasigt.
Mucis
Tycker den är grymt härlig!
Fars dag
Ja då var det söndag..skola då snart igen.Kändes rätt tungt med bara en dag ledig, aja man ska inte klaga..kommer ju snart ett jullov.
Idag har jag haft föräldrafritt och syskonfritt..alltså nästan helt själv, förutom hundarna då.
Dom måste man ju också räkna med, Saga är som ett barn som hela tiden måste sysslesättas.
Hon är som ett plåster efter en, får inte ens vara själv på toa. Om jag tex flyttar mig från fotöljen till soffan så följer hon efter och ska ligga i mitt knä, så jag har suttit och sett tv med Saga ett bra tag. Det har gått en massa Astrid Lindgren filmer på SF-kanalen. Jag älskar hennes filmer, dom är bäst, jag blir så glad av att se på dom..snart ska jag ta och städa så det är fint här hemma när mamma och pappa kommer hem, kanske jag tar och lagar någon god middag också för att fira fars dag... fast jag kan ju alltid hålla tummarna på att dom har med sig nån god mat från Ormberget istället!
// Sandra
Pensionärsjävlar!
Nu har jag hittat mitt absoluta favoritprogram och det är pensionärsjävlar...så roligt program, precis min humor. Programmet går ut på att pensinärer ska gå omkring och göra roliga saker så folk omkring dom blir häpna, typ som dolda kameran..ja se själva så förstår ni!
// Sandra
Uppdate
vi sände radio, riktigt kul faktiskt! :)
Gårdagen då? Jodå, det var kul. Kul att se hur det egentligen
ser ut, borsett från alla fina strålkastare och flaschiga storbildsskärmar.
Och självklart var det en upplevelse att se alla live. Men ärligt
talat, så hittade jag bara en enda idol bland alla dessa Jayor,
Minnor, Ollar.. och ja, allt vad dom då hette. Och de är
Anders Bagge, ingen slår han, INGEN!
Jag är trött, hungrig och butter. Så jag avslutar detta inlägg,
och fortsätter sen när jag är på bättre blogghumör.
Bilder kommer sen!
Fredagkväll!
Jag vill sova, men jag ska tänka positivt, tänk positivt Sandra... det lönar sig alltid att tänka positivt för då slipper man bli deppig när man går och hela tiden tänker på allt negativt, nu undrar ni kanske varför just jag sitter och säger en sån sak, jag som ALLTID är den som tänker negativt, men på nått konstigt sätt så har min mamma lyckas få mig att tänka positivt, trodde aldrig att jag skulle säga det här, men mammor har faktiskt rätt ibland, det måste jag ta och erskänna..
Haha, tar och bjuder på det här videoklippet också, perfekta klippet för den som är övertrött. Har suttit och skrattat nu flera gånger åt den här!
// Sandra
Ikväll smäller det!
Ikväll beger vi oss mot Luleå, Arcus och Idol. Jag längtar,
trots att jag bara sett ett halvt program av Idol under
hela den här säsongen. Men jag har frågat runt, och
dom flesta säger att Jay ska vinna, så jag får väl
hålla tummarna för han. :)
Ser ni min röda näsa? Haha. Det är seriöst nått fel på den, har varit
snuvig och nyst i mer än en vecka nu, och den är ständigt röd. Haha,
så lejt..
Jackass
Sitter och ser jackass på Tv.. rätt kul faktiskt.
Jag har haft idétorka i veckan, har
flera gånger tänkt skriva,
men jag har inte kommit på vad
jag ska skriva om. Därför bjuder
jag istället på ett videoklipp.
Dom som jag tycker är allra bäst i det här
videoklippet är från 1:42, 2:57, 3:31, 3:48.
Så jäkla kul!
// Sandra
Trodde aldrig att denna dag skulle komma..
blogga. Hon tycker jag bloggar för mycket. (??) Men, ärligt
talat så bryr jag mig inte vad lilla Sandra tycker, jag bloggar
ju när jag känner för det, och hon gör det när hon känner för
det.. logiskt. ;)
Satt och kikade på skor idag. Och det händer aldrig, det kan
jag lova er. Men somsagt, idag tittade jag trots allt på ett par
skor. Är less på mina vita, nötta, iskalla skor. Så, att hitta ett
par varma skor var A och O.
Och efter lite letande..
.. Hittade jag dom här! Fastande för det första för det ulligulliga inne i
skon, som kommer värma mina isbitsfötter. Sen så var dom ju rätt
så snygga också, vad tycker ni? :)
Dagens låt
Volbeat-Fallen
Vad jag ska göra när jag kommer hem..
äta pepparkakor och längta till julen.
Gamla julkalendrar är det bästa som finns, det är bara så.
Teskedsgumman, Pettson och Findus, jul i Kapernaum,
diselråttor och skömansmöss, trolltider, när karusellerna
sover, mysteriet på greveholm, Kaspar i nudodalen,
you name it. ♥
In the dark.
And even if I try, I fail.
Denna årstid tar död på mig. Jag är trött, sur, arg, allt opositivt.
Och inte nog med detta mörker, så small det även till med hela
19 minus igår. Nej, jag gillar det inte.
Just nu sitter jag i ett klassrum och har hål. Jag huttra och fryser
ända in i benmärjen. Men jag sänder ändå en liten tanke till
både Sandra och Linn, som är ute i kylan, hela dagen för
att filma någon film till körkortet.
Jag tänker på er...
Tänkte också meddela att idag, kommer jag inte blogga
nå mer. Har ett ennoormt ( det är så det känns iaf )
prov imorgon, som jag bara inte får kugga på. Så nej,
jag tänker bannemig inte sitta uti datorn.
Då vet ni de.
Ha en bra dag, hörni! :)
Resultatet..
Så blev det. Kort, men det känns ändå rätt bra. :)
I did it.
Jag gjorde det.
Jag klippte topparna.
Och att jag till och med, efter
Maja sa att hon hade klippt färdigt,
sa att hon skulle klippa ännu mer,
gör mig grymt nöjd.
Dessutom känns det grymt skönt att att
få bort dom där slitna topparna.
PUUH!
Music
Shinedown-45 (Acustic version)
Går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar
den här låten. Den är så grymt härlig, lovelovelove!
Nu ska jag fixa käk, sen ska jag låta min blivande frisör till lillasyster,
använda mig som försökskanin. Jag har bestämt mig, nu ska håret bort!
Okej, inte allt. Men dom där centimetrarna som jag så länge gått och
gruvat mig för. Som jag verkligen inte vill klippa bort, men jag har
inget val. Dom är nötta och ser förjävliga ut. Så, nu gör jag det.
Snabbt och smärtfritt, som ett plåster. BORT!
Två år gammal bild, men, det är så jag vill ha det. Långt. Men, som jag sa. Jag har
inget val. Och jag vet att ju mer jag går och väntar på att inte klippa mig, ju
mer slits håret.
Ååååh.. :(
När katten är borta dansar råttorna på bordet.
Möttes av en alltid lika glad och kramgo Zigge när jag kom hem.
Gav han lite mat, tog mig en macka och satte mig framför tven
för att se gårdagens program av halv åtta hos mig.
Men när jag sitter där, hör jag en knakande ljud. Jag tittar mig
omkring, men fattar verkligen inte var ljudet kommer ifrån. Tills
jag inser att Zigge har hittat på nå rackartyg. Och så sant, efter
lite letande och lyssnade, hittar jag honom i en kartong. Just den
kartongen där vi har vårat underbart goda, dyrbara tunnbröd.
Ett sånt bröd man knappt kan ta i, utan det går sönder. DET brödet
hade han nöjd lagt sig på.
Jag lyfter ut katten från kartongen, muttrar för mig själv och återgår
till tven. Jag hinner inte sitta mer än två minuter, innan jag hör en
hög smäll från köket. Jag springer dit och ser till min fasa, att Zigge
vält ner förpackningen med köttfärs, plus den stora glasskålen som
jag hade ställt ovanpå, eftersom jag visste att han skulle vara där
och försöka få tag i köttet. Jag känner hur jag blir mer och mer irriterad,
men behåller ändå lugnet, bara för att han såg så söt ut när jag kom
inspringande som en galning. BARA därför.
Åter igen, så lägger jag mig framför tven och gör ett nytt försök
att se programet. Det går 10 minuter, 15 minuter och till och med
20 minuter, och jag hinner vid många tillfällen tänka tanken "nu har
han gett sig." Men, som brevet på posten, så hör jag hur nånting
faller på övervåningen, hur nånting flyttas och rullar omkring.
När jag kommer upp till mitt rum, ser jag det jag en vill se. Att
katt(jäveln) har vält omkull min soptunna. Exakt en sån soptunna
full med saker man inte vill röra. Äppelskrutt, bananskal, papper,
låg utspritt över golvet. Och på andra sidan rummet, sitter en nöjd
katt och knager på en bit med torkat renkött. Tänk att en sån
omänsklig varelse, att utstråla så mycket "Haha, ägd!". Och ja, denna
gång kom den rasande haggan ut ur mig. Jag lyfter upp katten, och
förklarar irriterat att han är en jävligt dum katt och att jag är less
på han rackartyg. Att han ska gå och lägga sig nånstanns och inte komma
fram föränn jag är glad igen.
När det har gått lite mer än en halvtimme. Och jag inte sett till honom,
känner jag hur skuldkänslorna kryper sig fram. Så, jag börjar leta, samtidigt
som jag ropar "Zigge, vars är du? Jag är glad nu!". Och tillslut, hittar jag honom.
Då hade katten noga bestämt sig för att jag skulle minsann få sakna honom,
och att inte skulle komma fram till mig, att jag skulle få leta desperat efter
honom. Det roliga var, att han trodde att han inte syntes på sitt gömställe..
Kattjäkul.
Ikea och detdär.
egentligen skulle gå till ett par skor. Men efter att ha tillbringat
mindre än en kvart på skopunkten, ville jag bara ut. Ut, ut, ut.
Trots att min älskling var så hjälpsam och tog fram en massa
par skor åt mig och sa "dom skulle du passa i." Men icke, jag
hatar skor. Skor passar inte på mig. Vill bara hitta ett par perfekta,
som jag känner passar på mig. Men det kommer inte hända i den
här världshistorian, känns det som.
Så nepp, inga skor. Men självklart fyndade jag lite småsaker på
Ikea. Känns som att när man väl är där, får man bara inte komma
hem tomhänt. :)
Pressentpapper och paketsnöre. Ännu mer julkänsla, I love it!
Muffinsformar och ljus. Det jag lever och andas för. Yes!
Inte som jag vill att det ska vara.
i min varma, sköna säng. Jag vill veta att jag inte har några
måsten att göra, bara vandra omkring och bara vara. Leva
det liv, som jag önskar att jag en vacker dag får uppleva.
Om en halvtimme kommer taxin, som kommer skjutsa mig
till skolan 40 minuter innan den börjar, så jag måste sitta där,
och bara vänta. Dom 40 minutrerna hade jag gärna spenderat
till att sova. Men näe, nu är det inte så. I mitt liv sitter jag på
skolan, 40 minuter innan den börjar, tittar på den folktomma
foajén och bara önskar att jag vid det tillfälle, nyss hade klivit
upp. Men somsagt, mitt liv ser inte ut så.
Första skoldagen idag efter lovet, igår var vi lediga, vilket var
rent ut sagt jävligt skönt. Men lovet, gick som det alltid gör,
alldeles för fort. Och jag frågar mig själv vad jag gjort under
dom här dagarna. Sovit, det har jag inte gjort. Då skulle jag
inte känna mig såhär enormt mörbulten och förjävlig.
Men så ser mitt liv ut nu.
Minnas roliga liv.
JAG VILL SHOPPA KLÄDER!
Ja det är sant, jag är så grymt sugen på att inhandla mig nå
nya fräscha kläder..hitta några riktigt snygga kläder på
Hm!
// Sandra
Glöm ej....
Att titta på dansbandsbrudar ikväll klockan 20:00
När vi var i Allsåklubben/överkalix i somras så var ett filmteam
där och filmade dansbandet Martinez, och det var några gånger
man blev filmad, bland annat blev min pappa filmad rakt i nyllet.
Så kanske ikväll blir man tv-kändis, hihi!
// Sandra
Bara jag som älskar?
Tog min första klunk igår. Kändes som att vara i himlen.
Julkänslan gnager sig sakta fast, lycka.
Älskar den här låten.
Andreas Johnson-Glorious.
En såndär typiskt låt, som det bara inte går att
lessna på. Love.
Såg en jäkligt bra film igår..
Den handlar om en far och hans son, som går igenom ett ödsligt landskap,
kylan är bitande och det är svårt att få tag i mat. Dom är påväg mot kusten,
trots att dom inte vet var. Dom har ingenting kvar, förutom en vagn med några
få tillhörigheter. Trots detta, kämpar dom tillsammans igenom det svårta och
livsglöden inom dom, brinner starkt.
Utan tvekan bland dom bästa filmerna jag har sett. Den är så gripande på alla sätt
och vis. Så ägna nu två timmar av ditt liv, till att se den. Det är lätt värt det! :)
No money. No funny.
Vi detta tillfälle, befinner jag nog mig på just det, Ikea.
Men var inte avundsjuka. Jag åker nämligen dit heeelt
tompengpung. Alltså, helt pengalös. It ett öre.
Så näe, jag kommer inte strosa runt och haffa saker
jag vill ha. Utan jag tittar nog mest på. Medans dom
andra shoppar lös. Men it gör de nå, det går fler
tåg. Som man säger.
Man ska tänka positivt. Alltid. Yesjao.
(Tidsinställt.)
Nattinlägg.
att få känna den där härliga känslan av tunga ögonlock som faller
igen, hur man försvinner in i njutningens värld. Så jag antar att detta
inlägg blir ett sånt där välbekant inlägg. Ni vet, Minna och hennes långa
inlägg.
Men när jag för en stund sen, låg i sängen och försökte somna, började
jag tänkte på det här med bloggar. Varför just det har blivit så populärt,
varför så många här i Sverige skaffar en blogg. Och hur en del lyckas
och blir kända, "bara" för sin blogg. Om varför så många människor,
nappar på att läsa just den bloggen.
När jag först skaffade blogg (Hade en egen innan den här) hade jag
ingen aning om den så kallade bloggvärlden. Jag hade inte ens någon
aning om hur man kollade hur många läsare man hade, jag bara skrev,
skrev och skrev. För mig själv liksom.
När vi skaffade den här bloggen, såg vi det nog mest som en kul grej.
Att kanske någon människa där ute i världen, skulle tycka om att läsa
om just vårat simpla liv. Minna och Sandra, från den lilla byn i Norrbotten,
som inte är rädd för att få skit under naglarna, som inte har en stor passion
för skor och kläder, vi som helst tar på oss mjukisbyxorna och slänger upp
håret i en slarvig tofs.
Självklart är det kul att ha många som läser, det förnekar jag inte. Allt blir
ju mycket roligare om man får lite feedback för det man skriver. Men näe,
det är inte det viktigaste. Jag kom att tänka på vad kul jag och Sandra kommer
ha en dag, kanske om 3, 5, 10 år, vem vet. När vi sitter och läser om vad vi
skrev. Förmodligen kommer vi ha riktigt kul, tiden förändras ju. Det är bara så.
Men att ha i stort sett varje dag i ens tonårsliv, sparat på en och samma sida.
Hur great är inte det? Men som jag sa, så längtar jag till just den dagen, då
jag bläddrar igen inlägg efter inlägg, tittar tillbaka och minns. Så, kanske skriver
jag bara för att jag älskar att skriva, eller för att min släkt som jag inte träffar
så ofta kan läsa, eller kanske gör jag det bara för att det känns som ett måste.
Eller rent utav, för att jag ska kunna läsa det när jag blir äldre. Ingen vet.
Jag är barnslig!
Hejhej :)
Idag har jag varit i Boden. Var med lillkusinen Jennifer och badade på nordpoolen, det var mycket folk som var och badade. Men till min förvåning upptäckte jag att ja var den enda 17 åringen som var där och badade, det var mest småbarns familjer och p12or...måste betyda att jag är rätt barnslig av mig, och jag som dessutom tycker det är rätt kul att åka vatten rutschkanor och fara i forsen, det är nog riktigt illa det här...men jaja jag får väll skylla på att jag var "barnvakt" åt Jennifer hihi.
Efter badturen for vi på max och åt, jag tryckte i mig en kyklingburgare classic, mumsfillibabba. Efter det åkte vi hem och sen for jag till kritan och klippte luggen..blev grymt nöjd. Kommer bilder sen, jag lovar!
// Sandra
En fantasivärld.
Något slarvigt jag gjorde för ett bra tag sen.
Om jag kunde, skulle jag trolla fram ett par guldbyxor.
Varje gång när jag stoppade handen i fickan, skulle där
finnas en tusenlapp.
Då skulle jag fixa alla fel, köpa dig nya saker.
Ta dig till ett ställe där man glömmer bort
alla bekymmer.
Och stanna där ett bra tag.
Jag skulle ge dig allt du pekade på, bara
för att se dig lycklig.
Ibland önskar jag att fantasin var verklighet..
Jaha.
Jens ringde 04:45 imorse, och sa att han slutade då ist för
nio, så han skulle snart komma hem och krypa ner bredvid
mig. Någon/några (?) timmar efter ringar han och säger att
han redan vart hos mig, men bara för att hämta bilen för att
kunna fara tillbaka till Arjeplog av någon anledning. Så han
skulle komma och hämta upp mig när han var påväg hem.
Jag sa då klart och tydligt åt han att han skulle väcka mig minst 45 minuter
innan han kom. "Ja, ja, jag gör det!", så till min lycka fick jag somna
om.
Men då ringer han för ungefär en timme sen, och säger att han redan
har farit hem och att han kommer och hämtar mig nu. Och Jens är inte
den som gillar att vänta. Så jag har fått stressa som en idiot, springt hit
och dit, upp och ner.
Och nu, nu har han inte ens dykt upp!? Åherregud. Så nu sitter jag här,
och skriver detta meningslösa inlägg bara för att fördriva tiden litegrann.
Jag är trött. Irriterad. Ser ut som stryk. Gillar min mössa för att den döljer
mitt kråkbo till hår. Jaja, man känner att man lever iaf. Och dessutom,
en vacker dag, kommer hämden vara riktigt, riktigt ljuv. ;)
Och ja, jag biter på naglarna. Men jag ska sluta, jaa..
Jimmys morfar är arg.
// Sandra
Sköna Rånebor!
Haha, ett bra bevis på att alla kan vakna på fel sida! ;)
"Ääär dee plaanth?"
"Ja, he ä mitt inni blåsan!"
Sånt ni kanske vill veta.
bara enormt stora förhoppningar på både mig och Emma. Så nej,
vi gick aldrig till Klövern. Men vi kunde ha gjort det, om det inte var
så att det var halt, mörkt och ja.. att det finns nått som heter bil. Annars
hade vi helt klart traskat glatt till Klövern, oja!
Men hur som haver, så tog vi Emmas lilla bil till Klövern och hälsade
på Adam (Emmas kille, för er som inte vet. ) också kom det förbi
några fler, så vi satt ute och grillade ett tag sen såg vi film. Mysigt! :)
Dessutom så var Emmas systers son, Levi, hos Emma.. Han är så grymt
söt! Han ville hela tiden titta på tåg på youtube och leka tåg med lego. Inte
mig emot, lego ÄR kul! Sådeså.
Hade tänkt ladda upp lite bilder, men min pappa brummade iväg med
bilen som min kära kamera låg i, så det kommer förhoppningsvis sen.
Mer då? Hmmm... Jo, imorgon kommer hjärtat hem, det är hemskt vad
jag saknat honom! Så, då blir det mest troligt att fara en sväng till Storforsen
för att fota, fota, fota! Allting blir ju så mycket bättre om man har nånting
fint att fota på. Logiskt. Sen blir det nog även bilbesiktning i Arvidsjaur,
en tur till Kalix för att hälsa på Jens dödliga bil, men även för att titta på
en skoter. Det blir nog bra! :)
Emma med Ä.
Födelsedagsfirande, ingen bugg, jobb och Emelie!
Har precis sett klart The boy in striped pyjamas, riktigt sorlig film. Vilken tur att man inte levde på den tiden, så grymma vi människor kan vara, det är sjukt alltså!
Idag har jag varit på ormberget och hjälpt till, diskat, baka, servera mm. Sen efter det for jag till Emelie och taggade inför bugg. men då visa de sig att det inte var någon bugg. så då for vi i stället och firade min underbara kusin Josefin som fyller 17 idag elr igår kanske man säger eftersom kl är över 12. Men även fast det inte är din födelse dag nu så får du ändå ett stort GRATTIS!!.
Lägger in en gammal bild på jag och Kusinvitamin:)
// Sandra
Utmaning?
fara till Nominen. Vi har redan smidit härliga planer inför ikväll,
vi ska nämligen ta oss en promenix från Påle till Klövern, och
tillbaka. Kommer vi klara det? ;)
Zozo.
otroligt skönt! Efter det har jag bara slappat och latat mig. Känns
som att jag inte har ork till att göra nånting. Men jag antar, att det
är så det ska vara på lov, att man bara ska dega och ta det lungt.
Har dock sett en film, Zozo. Har sett den ett par gånger förut,
men var bara tvungen att se den igen. Tycker filmen har så
mycket tanke och budskap bakom sig. Tycker alla som inte sett
den, ska ta sig tid att se den, och verkligen tänka på vad som
händer i filmen och hur våran värld skrämmande nog, ser ut.
Nu ska jag göra mig en nattmacka, sen sova och hoppas på
att min sötnos ringer i natt och vill prata. Natti!
Promenad
Kom nyss in från en lång och härlig promenad med Carro och hundarna. Det vart ju jätte fint väder så det gäller att njuta av dom sista soltimmarna vi har, för snart blir det mörker nästan 24/7. Längtar inte precis dit, jag är en som älskar solen, så det blir trist. Men man får se det på de positiva sättet, det kommer ju en mysig och varm jul och sen kommer våren igen och då kommer solen. Fotade några bilder när jag var ute så tar och lägger ut dom.
// Sandra
Filmer alla bör se.
The boy in the striped pyjamas. Dear John.
Letters to Juliet. Slumdog millionaire.
Solomon Kane. The notebook.
Se, gråt, skratta, älska.
Lite motivation, tack.
Hur jag lever. För några månader sen, såg mitt liv helt annurlunda
ut om man jämnför med hur det ser ut nu.
Jag tog långa promenader, dagligen. Jag åt aldrig några sötsaker
på veckorna, utan sprade allt sånt till helgen. Jag orkade mycket
mer, både när det gäller skolan och andra saker. Jag mådde helt
enkelt mycket bättre.
Men nu, nu rör jag knappt på mig. Sitter vi datorn, och äter gärna
nånting sött och gott. Ändå vill jag så gärna ta på mig joggingskorna
och ge mig ut, men motivationen finns inte där. Och jag har så himla
svårt att hitta den.
Och jag vet, att så fort man ger sig fan på att man ska ta sig ut, då
är det hur lätt som helst, det blir som ett beroende som man måste
göra dagligen.
Och nu känner jag att det har gått för långt. Att det är långt ifrån
så här jag vill leva, jag vill inte vara en soffpotatis.
Så jag gör en deal med er kära bloggläsare. Att under en månads tid,
ska jag så ofta jag kan, bevisa på något sätt att jag vart på en promenix.
Sen hoppas jag att jag är fast. Att jag inte slutar föränn det känns bra.
Here we go!
Alla har vi ett litet barn i oss
också hade ett litet barn i sig, fick jag också se igår. Haha.
Allting började med att min minsta lillasyster hade en halloweenfest
tillsammans med sina vänner. Och då tog vi tillfället i akt, att försöka
skrämma dom litegrann.
Jag och Sandra började med att smyga runt huset och knacka på fönster.
Men när vi inte hörde några skrik tyckte vi det hela blev jättetrisst, så vi
smög tyst in i byggdegården, fast beslutna om att skrämma livet ur dom
stackars barnen. Men när vi smyger där i hallen, och känner oss som världens
bovar, så hör vi två röster säga "Hej!". Pinsamt nog, så hade dom hela tiden
stått och tittat på oss när vi smygit in. "Öhhh, hej. Är det bara ni här???! Vars
är dom andra då? Öööh, jaahhaaa. Har ni kul då? ehhehehehe".
Vårat nästa uppdrag blev då att söka upp dom övriga ungarna som var ute och
tiggde godis. Och för att hitta dom, plumsade vi i bäckar, blev dygnblöta, ramlade,
skrattade, you name it. Men när vi äntligen hörde vart dom befann sig, gömde vi
oss bland grenarna på en stor gran. Vad vi inte visste, var att dom hade delat upp
sig i tre grupper. Så när den första gruppen kom, knäckte vi i grenar och levde
rövare. Och näe, inte blev det några vättskrämda flickor som snabbt sprang därifrån.
Neeejdå. "Jättekul, alva. JÄTTEKUL! Vi vet inte att det är du som försöker skrämma
oss, KUL!".
Jaha. Första gruppen misslyckades. Nu återstod dom andra. Därför flyttade vi oss in i skogen
och satt där knäpptysta. När den andra gruppen kommer, bestående av killar, gör vi samma
prosidur. Och då, DÅ lyckas vi. "AAAAAH, FAN! Det är nått i skogen. JÄVLAR!" skriker
dom och springer iväg. Och när sen tredje gruppen kommer, skriker killarna beskyddande
att dom ska passa sig, FÖR DET ÄR NÅTT I SKOGEN.
Så än en gång, knäcker vi i grenarna och gör skrämmande ljud. "Men ååååååh, det är ju
bara Minna, Sandra och Jens. GE ER, KOM FRAM NU!"
Misslyckande nummer två. Men nu kommer vi i alla fall, i hela vårat liv, leva på att
killar och mer lättskrämda än tjejer. Helt klart värt blöta sockar, skrapsår och två
misslyckade skrämmninsförsök!
