Nu är klockan 04:11, prick. Och jag har gjort allt jag har
kunnat för att försöka somna, men icke.

Kroppen vill liksom inte slappna av, ögonen vill inte vila,
John Blund vill inte dyka upp. Dessutom så kvittrar det
femtioåtta fåglar utanför fönstret. Nånting bättre har dom
väl för sig än att sitta på en pinne och hålla stackars mig
vaken??

Och dessutom2, så hatar jag att sova själv. Vill
att Jens ska vara här och hålla om mig, viska gulliga ord
som får hjärtat att slå tusen slag i sekunden. Sen somna
med ett leende på läpparna och veta att nästa dag kommer
bli lika jävla underbar. Han gör mig så oerhört lycklig.. Om
ni bara visste.

Nu har det nästan gått en kvart, och jag väntar i förhoppning
på att ögonen ska bli tunga som sten och hjälplöst falla ihop.
Att räkna får hjälpte inte. Även fast jag noga granskade hur
dom hoppade över staketet på en grön äng. Och efter att ha
räknat ett X antal vita får, som problemlöst hoppade över
staketet, blev det lite tråkigt. Och mina tankar började helt
plötsligt bilda svarta får som handlöst snubblade över det vit
målade staketet..

.. Efter ett tag kom jag på mig själv att jag nästan låg och
skrattade åt mina svarta, misslyckade får. Och näe, jag
rekomenderar inte den taktiken om man vill sova- för den
funkade inte.

Näe, såhär kan det inte fortsätta. Här ligger jag och bloggar
om att jag inte kan sova, varför jag inte kan sova och om
att fårräkning inte funkar som sömnmetod.. Halv fem på natten.

Nu ska jag bannemig be (dom jävla) fåglarna att vara tysta och
att John Blund ska komma med sitt jäkla pulver, ögonaböj! 

- Over and out! 04:42.