Är rädd att jag bara kommer skriva deppinlägg nuförtiden. Var ska jag börja?
Efter allt jag skrivit borde ni kanske insett hur mitt liv är just nu.

Det känns som att jag har gjort allt för dig, ALLT. Jag känner mig så jävla billig
ibland. Jag frågar mig ofta varför jag finns, vad min uppgift här i livet är. Är det
att vara alla till lags? Så mycket att jag ofta glömmer bort hur JAG mår.

Hade de inte varit för att jag har en sån stor dröm här i livet, hade jag gett upp
för länge sen. Jag vill leva. Jag vill leva och må bra. Jag vill skaffa barn, hus,
bil, höns och hundar. Jag vill resa. Jag vill dö gammal, av naturliga själ.

Men, jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Precis som en person sa till mig,
"jag förstår varför folk skjuter sig i huvudet.. det blir väl liksom för många
outhärdliga tankar där inne." Nu i efterhand förstår jag var den menade,
kunde inte sagt det bättre själv.
´
Ibland känns det som att jag är för positiv för mitt egna bästa. "Det blir nog bra."
Istället för "Troligvis blir det nog inte så bra, men man kan ju hoppas på det bästa."
eller varför inte "Nej, det blir inte bra." ?

Plötlsligt vet jag inte vad som är det bästa för mig. Är det att försöka gå tillbaka
till de "normala", lämna det som låg mig så varmt om hjärtat, leva i nuet, eller
bara fly? Från allt och alla. HUR FAN SKA JAG VETA? Valen jag gör nu kan ju
avgöra min framtid.

Det som har hänt mig, ska inte behöva hände en enda människa. För det är
verkligen något jag fruktat i hela mitt liv. Ibland tänker jag att jag kanske
förtjänar dethär? Av en anledning jag dock inte kan hitta. Men samtidigt
undrar jag varför. Jag har varit både dig och dig trogen. Ställt upp, visat
alla min kärlek. Varför skulle nån av er göra såhär då? mot MIG?

Jag har alltid haft 1000 energikällor. Men var är dom nu?