Jag minns när veterinären räckte över dig till mig. Hur jag fick
ett lyckorus genom hela kroppen som jag aldrig känt förut.

Jag minns hur jag viskade i ditt lilla öra, "jag ska ta hand om
dig, vännen. Hör du det?"

Jag minns hur du sov ovanför våra huvuden hela natten, du var
så liten och märktes knappt. Ändå sov jag inte hela på natten,
för att jag var för upptagen att titta på dig.

Jag minns alla knäppa saker du gjort.
Som att klämma dig ut genom fönstret i bilen, för att sedan springa in i
affären, leta upp husse och hoppa upp i frysdisken.

Eller den gången du hoppade in genom fönstret i bilen när vi var på jakt.
Vi blev oroliga och undrade var du hade tagit vägen, men du hade suttit
och väntat på oss hela tiden.

Jag minns hur mycket du och jag har simmat tillsammans
i sommar. Att när jag simmade om dig ville du alltid komma
i kapp, och inte låta mig vinna.

Jag minns alla nätter jag har fått legat på en hård kant, bara
för att du fläkat ut dig i hela sängen. Min kudde ville du också ha.

Jag minns alla gånger jag varit ledsen. Hur du alltid brukar sitta
vid mig, slicka mig på kinden då och då. Titta mig djupt i ögonen
med en blick som vem som helst skulle tolka som ett "var inte ledsen,
det löser sig."

Jag önskar du var här nu. Med ditt spralliga, glada humör.
Det hade hjälpt mig igenom detta.

Bara en idiot skulle ge upp de vi hade. Jag lämnar dig
aldrig.