Jens är inte bara den som fick mig på kroken, och gjorde mig oberskrivligt kär, han
är också min bästa vän. Utan honom vet jag inte hur det skulle gått. Det hade nog inte
gått överhuvudtaget. ♥

Härom kvällen fick jag en såndär käftsmäll. Ni vet en sån som kommer då och då, helt
utan förvarning och som gör så innerligt ont. Hade jag haft en tårbassäng hade jag kunnat
fylla den, jag lovar.

Det var som att hela världen plötsligt stod emot mig. Som att jag var ensammen kvar i ett
krig jag ändå aldrig skulle vinna. Allt jag så länge hållt inom mig ville bara ut.

Jens var där, helt tiden. Han lyssnade på allt jag hade att säga. Jag frågade honom varför
så många personer strävar efter att såra, varför jag inte kan vara nöjd med mig själv vad
jag än gör, varför allt känns piss i skolan. Inte kunde jag väl ana att han hade ett svar på
allt detta, ett enda svar.

Allting här i världen handlar om vad andra ska tycka. Man ska vara nog fin, nog bra. Annars
anses man inte var duglig. Personer som strävar efter att såra dig, dom är nivån under. Dom
känner sig inte nog bra. Även fast man av någon okänd anledning alltid ser upp till sådana personer.
Varför? Är det så himla häftigt att vara den som spyr galla över folk jämt och ständigt? Personer som
gör sådant mår egentligen sämre än en själv. Självklart kliver man upp ett steg om man underkastar
någon annan. Det är nästan logiskt.

Att inte känna sig nog fin och nog bra, trodde jag betydde att man helt enkelt inte var som den och den.
Jens berättade att det handlade om nått helt annat. Man bryr sig för mycket om vad folk ska tycka.
"Minna, visst har du gått upp lite vikt nu. Kanske borde du göra någonting åt de?" Det är mer än en gång
jag har fått höra sådant. Och istället för att svara "Joo, jaaa.. jag vet" som jag alltid gör. Varför inte svara
någonting i stil med "Jag vet. Men jag bryr mig inte". Är det andra som ska bestämma hur du ska se ut?
Är det andra som ska bestämma när du mår bra? Be dom att låta bli att titta på dig då, om dom nu stör
sig så innerligt på hur du ser ut.

Jag ser alltid upp till Jens, bara för att han vågar stå för den han är. Han bryr sig inte en sekund om
människors åsikter angående om hur man ska se ut och vara. Det gäller att hitta det man mår riktigt
bra av. Så länge det inte handlar om att skada någon annan.

Jag tycker alla borde tänka på detta som jag fick lära mig. Att inte bry er om vad andra tycker.
Det är du som väljer hur sidorna i din livsbok ska se ut, och hur den ska sluta. DU, DU, DU och
INGEN annan!

Och istället för att tänka på vilka som inte gillar dig för den du är, tänk på som VERKLIGEN gör de.
Den som tycker du är fin även när du känner dig som fulast, den som inte bryr sig vare sig du är
smal, kort, lång eller tjock. Det är dom personerna man ska hålla fast vid.