Har en känsla i kroppen nu som känns så jävla bra.. Vet inte vad det är, känns som om det inte finns några
beskymmer alls, även fast de är måndag och klockan är långt över läggdags och jag ska upp före fan imorgon så känns de inte alls jobbigt. Nu ligger jag i min säng och lyssnar på lovesongs på spotify medans jag pratar med P och Minna, sååå underbart! Sen är de ännu bättre att de är helt tyst i lägenheten och jag är den enda som är vaken. Känns som om allt som har tyngt mig nu äntligen håller på att släppa, vilket är så skönt..

Jag har även börjat tänka positivt, lärt mig att tänka på rätt sätt och inte
trycka ner mig själv.. Tex. 

då: " Åh fyfan jag kan inte sova, så jävla drygt att bara ha en lektion imorgon,
jag kommer typ somna på lektionen å jag kommer vara så trött hela dagen,FYFAN taa mitt liv!

Nu: Åh så skönt med bara en lektion, och är jag trött imorgon så kan jag sova när jag kommer hem"

Då: Men svara då MINNA!! Åh hon vill inte vara med mig, hon dissar mig, hon tycker inte om mig, jävla Minna!

Nu: Nähä, skit i att svara då! Men hon har säkert slut ström på mobilen, så himla typiskt Minna, bästa att prova ringa Jens istället"

Helt sjukt, de har seriöst varit sådär, alltid tänkt det värsta eller tänkt så negativt så att man blir
som värsta jävla ja jag kommer inte på nått bra ord för de, men jag kan inte förstå att jag har tänkt
sådär, de är ju så jobbigt att alltid gräva ner sig själv och alltid tänka så negativt, jag har ju upptäckt att det behöver inte alltid vara det värsta.. att de du trodde var en diss visade sig vara att din kompis fick slut ström eller nått sånt.