En bit på vägen.

 

Vart ett skönt pass på gymmet idag! Kondisen var dock mer på topp än styrkan, men det

beror tydligen på koständringen (och att jag är svag), berättade Tobbe, som lärt mig en massa

andra saker idag. Verkligen skitbra med en liten personlig expert och pepperson! ;)

 

Tog även mod till mig och ställde mig på vågen. Dendär jävla vågen som jämt står och skrattar

åt mig i hörnet på badhuset, ropar "öh, tjockis! Nu är det dags för vägning!" Dom flesta gångerna

vänder jag blicken ner i kakelgolvet, allt för att glömma att dendär ångestmaskinen står där.
Sist var det dock någonting som drog mig dit, även fast jag hade en stor klump i magen så ställde

jag mig på dendär plattan, i väntan på att ett avgörande nummer skulle komma fram.

 

Besvikelse. Världens största besvikelse. Ångestmaskinen visade ett allt för stort nummer och

jag ville bara försvinna ett tag. Och idag. Idag ville den jäveln att jag skulle komma igen, jag

drog mig dit, fast förberedd på ännu en besvikelse.

 

Men en liten lycka fick jag uppleva. Jag är påväg åt rätt håll! Och det känns grymt bra.

JÄVLIGT, JÄVLIGT BRA! Rent utsagt.

 

 

Får väl se om vågen skriker åt mig något mer, eller om jag kör på måttband som jag tänkte från

början. Det här är iaf en kul utmaning, nu jävlar hörni!

 

asså minna den där femman rör sig så fort jag inte kollar på den! typ expert på ett två tre ost! ska den göra det..?

och åh så duktigt minna! nu kommer du ju bara lyckas mer och mer! puss på dig