Levandedöd.

 

Förra sommaren grät jag. Jag grät massor. Vet ni varför? För att jag tyckte mitt hår var fult.

 

Jag grät för att jag tyckte mitt hår var fult. Det var mitt största problem då och inte visste väl

jag att jag bara några månader därefter skulle få uppleva någonting som gjorde mitt korta hår

till den minsta fisen i rymden.

 

Man vet verkligen inte vad man har föränn man har förlorat de. Jag söker ständigt svar efter

vad jag gjort för att förtjäna detta. Det kom liksom inte ett slag i magen, utan flera. Gång på gång,

det har bara matas på och jag har gjort allt för att försöka stå upp. Benen har gett vika många gånger,

men på något okänt sätt har jag lyckats hålla mig kvar utan att falla.

 

Nu i efterhand önskar jag att jag hade fallit för länge sen. Jag har byggt upp någonting, som gjort

fallhöjden så enormt hög. Och jag vet, att när jag väl faller, då är smällen inte liten. Jag frågar mig

själv vem jag är stark för, vem jag kämpar för. Ibland vet jag inte.

 

Jag vet bara att jag kände en människa, som hade så mycket drömmar och mål här i livet. Som

ville göra någonting för sig själv, men också för andra. Som ville skriva böcker, resa, bygga hus

och skaffa familj. Hon ville vara en bra förbild för andra. Hon ville kunna säga att livet är en gåva

som man ska ta vara på, och mena det.

 

Hon är inte riktigt så nu. Hon är som död, fast hon lever. Har svårt för att känna någonting, se

fram emot saker. Kan inte känna fullständig lycka, inte heller gråta så ofta.

 

Om hoppet inte funnits där hade hon gett upp, för länge sen. Det är inte mycket, men hon hoppas

trots allt att hon en dag, ska kunna bli den där människan hon en gång var. Leva på hoppet att hon

en dag får göra allt det hon alltid drömt om.

 

 

 

du kommer hitta henne igen.

Jag hittade min kompisbok hemma, i den stod det att ditt dromyrke var att bli forfattare, det var sa roligt! Det kommer att bli bra snart, ditt liv har just borjat och jag lovar att dina forra drommar kommer att ga i uppfyllelse, om du verkligen vill. Tycker att det var bra att du klippte haret, annars hade du ju inte haft nagot att blogga om nu, eller hur?;)

Jag hittade min kompisbok hemma, i den stod det att ditt dromyrke var att bli forfattare, det var sa roligt! Det kommer att bli bra snart, ditt liv har just borjat och jag lovar att dina forra drommar kommer att ga i uppfyllelse, om du verkligen vill. Tycker att det var bra att du klippte haret, annars hade du ju inte haft nagot att blogga om nu, eller hur?;)

Jag hoppas verkligen att allting blir bra snart Minnis!! <3 Och snart ska vi ha så jävla kul som man bara kan ha det!! :) Finns alltid om du vill prata, säg bara till:). Massa kramisar till dig :).