Har aldrig struntat i saker förut, men nu är jag
less. Förbannat jävla less.

Känns inte som att det värt att lägga ner
sin själ på att göra saker, för det blir
ändå aldrig som jag vill.

Igår slutade jag innebandyn. Även
fast jag tycker det är det bästa som
finns, och det enda som jag verkligen
brinner för.

Men det var som att jag hade en röst inom
mig som sa "Minna, du borde inte fortsätta.
Tänk efter. Du kommer bli besviken."

Jag tänkte efter, och kom fram till sanningen.

Så jag slutade.
 Kändes jävligt smärtsamt,
samtidigt som att det kändes som det
enda rätta.

Skolkortet tänker jag fullständigt skita i.
Är less på att se lika förjävligt ful ut, år ut
och år in.

Fattar inte längre vittsen med det. Att ställa
sig framför en kamera och bli tillsagd hur
man ska sitta, hur man ska le, hur man
ska ha huvudet.. Det kan dra åt hvt.

Så nä, jag tänker inte befinna mig
sittande framför en "rolig" fotograf imorgon.

Önskar att jag var lika positiv som Sandra
var i ett av sina inlägg. Men det går inte, inte
nu.