Blev som jag sa ingen match idag,
på grund av min jävla förkylning som aldrig verkar
ge med sig. Kändes jättesurt, verkligen. Och ännu
surare när jag fick veta att mitt lag vann med 13-0.
Varför fick inte jag vara med och uppleva glädjen?
På säsongen första match och allt.

Men jag kan uppmuntra mig med att imorgon,
om jag känner mig piggare, så blir det nog
förhoppningsvis att fara till Ikea.

Var in och kollade på Ikeas hemsida för att
vi ett litet "humm" om vad jag vill köpa.
Och om jag känner mig själv rätt, så är
jag mer en slösa, i stället för spara. Så
mest troligt kommer jag komma hem med
en massa roligheter i händerna. Roligheter jag inte
ens behöver.

Men det kliar så mycket i mina små fingar.
Vill bara bort. Bort från vårat röda hus in the
middle of the forest, bort från mitt lilla rum,
bort från Älvsbyn. Jag vill flytta härifrån. Vidga mina
vyer och se något nytt, uppleva nånting annat.

Jag vill skaffa mig en stor, fin, norrbottensgård
någonstanns som inte är Älvsbyn, och inte Luleå.
Jag vill inreda, jag vill plantera blommor, odla
kryddor, morötter och potatis. Jag vill ha en
S-klass merca, jag vill skaffa hund, skaffa
 minst 3 barn och leva livet tillsammans med
världens bästa Jens.

Är orolig över att jag tänker så mycket,
ingenting blir ju oftast inte som man
tänkt sig..

Kanske slutar med att jag bor i en två
på byn, i lilla Älvsbyn. Med utsikt över
fågelbajsade tak. Jag får plantera kryddor
i små plastlådor på våran lilla, uppruttnade
balkong. Jag får köra en gammal, rostig
Volvo V70. Och äga en liten, grå, dödstråkig hamster,
som mitt enda barn tjatat sig till.

Tänk om det blir så, vem vet..

Och för att göra de tydligt, så har jag
absolut ingenting emot dom som bor i tvåor
i Älvsbyn, har en uppruttnad balkong, äger
en Volvo V70, har ett barn och en grå hamster.

That's just not me.

Skulle egentligen bara berätta om Ikea,
också löper somvanligt mina tankar och idéer
iväg, och jag kan inte sluta skriva.
Det är så typiskt mig.
Men jag antar att ni får vänja er. :)


Minna, vars är du om 10 år?