.. Fast det kanske ni redan vet vid det här laget. Att jag är världsmästare på att
göra bort mig, alltså. Hur som helst, så hände detta för mig idag..

.. Jag lät Enya gå upp för trappen själv, alltså okopplad. Det har hon gjort sen
hon var pytteliten och det har alltid gått jättebra. Dock så hade en tant glömt
dörren in till sin lägenhet öppen, så självklart skulle Enya nödvändigtvis smita
in dit..

Tanten: Waaah, en hund!

Jag: Oj, alltså, förlåt! Hon bara smet in..!

Tanten: Och jag som är så rädd för både hundar och katter!

Jag springer runt som ett psyk och jagar Enya i deras nymålade och nyrenoverade lägenhet.

Jag: SåDÄR, förlåt så jättemycket!

Tanten: Jaja, det är ingen fara! Jag lämnade ju dörren öppen så.. Jag väntar på en kille som
ska komma och hänga upp min lampa. Men du förstår, jag blev skrämd när jag var liten, därför
är jag så rädd för hundar och katter. Men det här gick ju bra, som tur var!

Jag: Jasså, ja. Men förlåt i alla fall!

Får tag i Enya och springer därifrån.

F-Y-F-A-N vad jag skämdes. Hur ska jag kunna se tanten i ögonen igen? Hej, det är jag
som är Minna som inte kan hålla koll på sin hund och som nöter ut ordet "förlåt". Kanske
kunde jag till och med bidragit till att tanten kunde fått hjärtatack eller nå?! Hon såg verkligen
rädd ut..

Och att jag, precis innan denna händelse, hade hon lös i Lomtjärn så att hon sprang fram
till en annan hundägare, behöver vi inte ens prata om. Det enda vi kan konstatera är att
jag är gjord för att skämma bort mig själv och att jag misslyckas med allt jag gör. Tack och hej.