Okej, jag säger redan här och nu att det här inlägget mest troligt kommer
bli ganska långt. Så då vet ni. Jag förvarnar er.

Igår, ja.. ingenting blev väl riktigt som jag hade tänkt mig. Som ni läste i det
förra inlägget så kom aldrig bussen jag skulle ta för att hinna till käftis. Så tog
en senare buss, vilket gjorde att jag missade min tid. Men gick ändå dit för att
höra om de fanns möjlighet att få komma ändå.. Då hade dom stängt!?

Då var klockan halv elva. Jag går och småshoppar och äter, på under en timme.
Sen satt jag på busstationen och väntade till klockan 3, för att Jens fick nå klädköpar-il,
och jag kände att jag var tvungen att ha lite kontroll. ;)

Sen kan jag ju även ta och berätta att om man sitter på en bussation i 3 timmar så
får man vara med om en del.

Konstig kvinna: Ska du ha den här? *tar min loka som står uti mig och börjar dricka*
Jag: Ja.. eller, näe..

Hade ingen chans att rädda min dricka, eftersom hon utan att stanna upp en sekund
började dricka från den.

Konstig kvinna: Har du en cigg?
Jag: Nej, inte de.
Konstig kvinna: Varför inte?
Jag: Eh, ja, asså, jag röker inte.
Konstig kvinna: Nähä. Men har HOOON de då!? *pekar på en kvinna som sitter uti mig*
Jag: Eh.... *kollar på kvinnan uti mig som skakar på huvudet*
Konstig kvinna: HAR HON DE ELLLÖÖÖR?
Jag: Neej, det har hon inte.
Konstig kvinna: Nähä. *går jättesurt därifrån och frågar en liten oskyldig pojke på typ
8 år om han har cigg*


Jaja, nog om konstiga kvinnor.

Sen for jag till min honeybuney och åt god mat, tacktack! Därefter for vi ut på LK och strosade
runt. Och hör nu, jag och Sandra åkte BATMAN!

För er som inte vet är jag så jävulskt höjdrädd. Men när jag stod där i kön, beredd på att balla ur,
kollade jag mig omkring och ser en massa småbarn. Och inte fan kan väl Minna och Sandra, 17 och
18 år, visa sig sämre än nå småbarn?

När vi sedan satte oss i farkosten frågade vi några små, söta flickor om dom hade åkt den förut,
"JAAA, DEN ÄR JÄTTEEEKUL!" svarade dom. Vi förvarnade dom att vi aldrig hade åkt den och att
dom skulle få se ett par vackra miner.

Jag blundade och skrek. Hela åkturen. Och jag gör ALDRIG mer om de. 


Lånade en bild från Linnea.

Sen for jag hem, sov i några ynka timmar, sen upp och jobba.

Anyway, tack Sandra, Linnea och Tobbe för en klockren kväll! :)

Och med dom orden, säger jag ajdö.