Hopplöst.

Aldrig trodde jag väl att mitt hår skulle betyda så mycket. Visst, det har bara gått
två dagar, och ja, jag kanske överdriver. Men jag klarar det inte, jag vägrar att ha
kort hår. Spelar ingen roll om jag måste panta burkar eller råna en bank, jag gör
vad som helst, bara jag slipper denna jävla ångest.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0