Jag kommer aldrig få veta om jag gör rätt beslut.
Vad jag än väljer för väg blir det fel, hur jag
än gör blir någon sårad.

Tänk att livet kan få sig en sådan plötslig vändning?
Att man ställs inför ett beslut att välja mellan två sidor,
två sidor som man älskar.

Nej, det är inte rättvist. Jag valde inte dethär.
Jag älskar er alla så innerligt.
Varför, varför, varför?

Ser ni inte hur mycket jag lider?

"vi kommer stötta dig, vad som än händer"
Vad hände med de? Var allt bara tomma ord?

Önskar bara att ni förstod.

Även fast ni tror det, så sitter vi inte i samma sjunkade båt.
Det är jag som måste välja om jag ska följa med båten ner
till havets botten, eller simma upp mot ytan igen.

Men somsagt, jag kommer aldrig veta om jag gör rätt.

Jag önskar bara att jag kunde ha er alla. Att allt var
som förut. Men det kommer det aldrig bli igen, aldrig.