Jag lider så enorm av att läsa om Minnas inlägg. De gör så fruktansvärt ont i hjärtat av att se hur dåligt min underbara vän mår. Nu hade jag verkligen velat bo kvar i Älvsbyn så att jag hade kunnat finnas där för henne. Jag känner mig så hjälplös av att sitta här i Luleå och se vad som händer.. Jag försöker så gått jag kan att stötta henne över msn och telefon, men det är verkligen inte samma sak. Hade egentligen vilja ta första bästa buss och åka fort som fan till Älvsbyn, skita i skolan här i Luleå, bara för att få vara med henne. Jag hoppas verkligen att allt löser sig, eller det KOMMER att lösa sig, för det gör det ALLTID! Vad det än är..

Nu har man i alla fall lov.. Känns inte som att man har lov. Carro bara igår " Åh så skönt sista dagen imorgon, sen har vi lov!" Och jag bara " Va? har vi lov?" och självklart så lyckas man åka på en förskylning precis då man får höstlov.. kände redan i morse att jag var hängig, men jag kämpade mig ändå upp från sängen och fixade mig och for för en enda lektion, och när vi då börjar lektionen så kommer Kalle och säger " Skulle inte du jobba hemma idag?" Då hade jag ju glömt att jag frågade om jag kunde få ha hemstudier eftersom att jag redan var klar med uppgiften, så jag hade egentligen kunnat ligga kvar i sängen och sova några timmar till.. Men nu har jag i alla fall laddat upp med en massa "knark" så att jag klara kvällen.

Mitt knark!


Frukt, Treo, Alvedon, Järntablett, Omega 3, och Ben & Jerry.