Nu har jag städat hemma och tänt en massa ljus, lyckoruset
att det är fredag har börjat smyga sig på och jag känner mig så
lugn och fridfull, även fast allt är åt helvete nu, men känns som om det  
finns en gnutta ljus i allt mörker, var jobbigare än jag trodde att flytta
till Luleå.. det är så mycket att tänka på så att jag håller fan på att
bli tokig, Här kommer en tjej från "landsbyggden" som precis börjat stå på sina
egna ben... inte rikigt en vuxen människa än men ändå inte längre
ett barn, byter de trygga samhället mot en storstad där de inte går att råka lämna
någonting utan att de blir stulet, Fan i Älvsbyn kunde man ju glömma sin väska
någonstans och när man kommer tillbaka typ en dag senar står väskan
kvar på samma ställe... kunde ju ha en olåst cykel på skolan i en vecka utan att den
blev stulen.. men här kan man inte lämna cykeln olåst ens en timma för då är
den borta. Sen då de där med Skolan, börja i en helt ny skola i en helt ny klass
som dessutom känner varandra sen förut, kommer en blyg tjej som kanske
inte alltid vågar prata och ska försöka komma in i klassen och samtidigt 
hinna visa sig för lärarna.. på ett år! Ja jag har det fan inte lätt just nu....

Men jag ska inte ge upp. Jag ska ge mig fan på att jag ska klara de här sista
året, Jag ska kämpa in i de sista och jag känner redan nu att jag växer som
person, jag blir allt mer och mer säker i mig själv.. så de är bara att fortsätta
kämpa. I bland lockar det att flytta tillbaka till Älvsbyn och gå med mina
klasskompisar som jag har gått med i 2 år och lärare som vet vad jag kan osv.
Blev så oerhört glad igår när jag hälsade på, på skolan en snabbis, då möttes jag
av leenden och det verkade som om dom verkligen var glada att se mig. Men känns
ändå som att jag inte vill tillbaka till Älvsbyn, trivs ju så bra i lägenheten och de är så
skönt att bo i Luleå, de är så nära till allt..