Jag förstår inte. Jag är så jävla borttappad i det här spelet så det inte finns ord
för det.

Ena sekunden duger jag. Andra inte. Jag svär på min grav att jag kommer få
höra att det är MITT fel. Att det är JAG som gjort gjort/ogjort saker och ting.

Vad det än handlar om så är det JAG, JAG, JAG.

Jag gör så gott jag kan. Jag försöker mer än alla tror, men ingen verkar se
det. Allt är bara fel!

Det är inte meningen att jag ska må bra. Jag är rent utav rädd för att bli glad.
För då gör det tusenmiljoner gånger ondare när det går neråt, när jag blir ledsen.
Jag blir arg. "Minna, varför i fan skulle du bli glad över detdär? Du vet ju ändå att
du kan bli sårad nästa sekund". Helvete. Jävla helvete.

Jo, det skulle vara skönt med "game over" just nu. Sen om jag vill börja om på
nytt, från början, är en annan sak.



Ska lägga mig på soffan och försöka att inte tänka. Förhoppningsvis somna.

Men det tvivlar jag på. Det kommer väl bli den vanliga sömnen, somnar en
timme före jag ska stiga upp. Sen kämpa sig igenom dagen, med hundra
knivar i magen-Känns de som.

Förlåt kära läsare för detta. Men jag är rädd att ni får stå ut. Jag ska
försöka vara så positiv som jag bara kan, och försöka skriva lovebombning-inlägg.

Jag lovar. Jag ska verkligen försöka.