Mannen och jag.

 

Var och handlade åt en brukare igår och medans jag stod och rotade bland kaffet kom det fram en utländsk man.

 

Mannen: Hello!

Jag: Hi..?

Mannen: Do u speake english?

Min hjärna: Ahaa, nån som vill fråga om kaffe..

Jag: No.. just a little.

Min hjärna: HUR ska jag kunna prata om kaffe på engelska!?

Mannen: Okey, well. I just wanted to say that you are really beautiful.

Jag: Okeeey, thanks..?

Mannen: Can I have your number?

Min hjärna: Nej, Minna. NEJ. Vi har gått igenom det här förut, våga säga nej!!

Jag: But I don't know you..

Mannen: But if you give me your number we can get to know each other?

Min hjärna: Säg nå smart och bra nu!!

Jag: My phone is broken.

Min hjärna: Men helvete Minna, var de det bästa du kunde komma på?! Säg nej och gå därifrån NU!

Mannen: Okey.. But stay where you are, I'll get a pen.

Jag: Okey?

Min hjärna: Men förbannade jävel, nu har du din chans. GÅÅ!

 

Kollade på min handlingslista och såg att jag hade massor kvar. FUCK.

 

Min hjärna: Hmm, bästa gömstället.. Bland glödlamporna, där är de typ aldrig nån!

 

Och där stod jag. Och låtsades titta på glödlampor. Men det visade sig rätt fort att mitt gömställe inte var

bra nog..

 

Mannen: I found you!

Jag: ehheh.. yes, you did..

Mannen: For you.

Jag: Thanks..

 

Mannen gick. Och kvar stod jag med en lapp med blåskrivna siffror. Idag lyckades jag tvätta den lappen.

Ooooops! Lite skuldkänslor ändå.

 

 

 

 

 

 

Grattis, du har lärt dej säga nej!!!!

HAHA! Och här satt jag och hatade mitt liv. Det här gjorde min dag/natt/morgon kanske? Saksamma. Tack!