Det värsta med lov och ledigheter är känslan av att måsta gå tillbaka till skolan.

Förut var det "ååh, skola imorgon..Jobbigt!" Men nu är de bara ångest, ångest, ångest.
Vill inte, vill inte, vill inte. Jag är less på att ha saker och tänka på hela tiden. Så mycket
att jag glömmer bort mig själv, hur jag mår.

Jag VÄGRAR att gå ett fjärde år bara för att jag blivit placerad i denna skit. Jag har
tack och lov världens bästa lärare som förstår och stöttar. Men ibland önskar jag
bara att alla dessa skolarbeten kunde raderas, för mig egna skull. Inte för att jag
vill, utan för min egna skull. För mitt psyke.

Jag vill få bort alla dessa onda tankar. Jag skämms över mig själv som ens tänker
dom. Men vad kan jag göra? Jag måste leva. Måste existera.