ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka datorn! En ny skärm och en ominstallation kändes gode
onödigt nu när det bara är några få veckor kvar till studenten. Men ändå.

Appropå studenten, så fick jag min studentklänning idag. Vilken besvikelse. Såg ut som
en krympt cpkossa. Så, nej. Så nu måste jag fort hitta en ny jävla klänning.. Har jag förövrigt
nämt att jag HATAR klänningar? Å andra sidan hatar jag att klä upp mig överhuvudtaget. HATAR.

Om det nu blir nån student. Det här är min (och Sandras) blogg så då får jag skriva VAD jag vill.
Förhoppningsvis kan jag titta tillbaka på denhär tiden och vara stolt över att jag klarade mig ur den.
Hoppas verkligen jag får mitt slutbetyg. Skolan som gick så bra.. Men sen barkade allt. Verkligen
ALLT.

Jag har miljoner frågor som sekund efter sekund ekar i huvudet, men inte ett enda svar. Jag vill
en sak, men samtidigt inte. Mitt rätta jag vill inte svika någon, medan en röst inom säger att jag
för en gång skull inte ska bry mig och tänka på mig själv istället.. Men hur egoistiskt är inte det?


Jag var lycklig. Så sjukt jävla lycklig.

Har pratat med hur många människor som helst, alla kommer med goda råd som jag tar med mig
i bagaget. Men alla säger också att dom aldrig skulle vela vara i min sits, att om dom kunde ge mig
en lösning hade dom gjort det på en gång.

Min högsta önskan är att jag kunde samla ihop alla jag älskar till ett fin ställe, där alla kunde vara
lyckliga och glada tillsammans. Min familj, mina vänner, Ann-Jeanette, Stefan, Julia, Jens.. Så fort
jag började skriva era namn började tårarna spruta för att jag älskar er alla så mycket, hade inte
klarat en dag utan er! ♥ Jag önskar bara att vi inte befann oss i dessa omständigheter. Ni är värd
alla lycka som finns här i livet och jag skulle kunna gå genom eld och vatten för er. Jag önskar bara
att jag kunde dela på mig och vara hos er alla..

Näni.. Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag krypa ner under täcket med en film och hoppas
på att jag vaknar upp till en bättre dag imorgon. Någon gång måste ju uppförsbacken gå ner,
liksom.

Och tack för era söta och värmande kommentarer i det förra inlägget, tar åt mig av varenda
ord. Tack. ♥